Girighet, japansk saga och Karin Boyes resa
Underbart kan mycket väl vara kort
Publicerad 2022-05-29
Dramatisk effektivitet och musikalisk god halt är vad som gör en kortopera värd namnet. Kungliga Operans projekt Short stories är nu inne på sin tredje omgång, och visst kan det verka orättvist att ställa de tre 20-minutersverken mot varandra, bara för att de ges samma kväll. Men liksom beställningarna hade sina icke förhandlingsbara ramar (20 minuter, 16 musiker, två till fyra solister), finns det i kritiken ett icke förhandlingsbart utrymme.
Den första operan, Min tur nu, med musik av Maria Lithell Flyg och text av Hanna Nygren, har girigheten som tema. Platsen är Caymanöarna och historien handlar om Katrin, som frestas att snabbt bli rik, vilket sker till priset av hennes väninna Ylwas frihet. Avsikten att para girigheten med ett slags karikatyr av de inblandade rollgestalterna stannar dessvärre vid klichéer, även om musiken följer de snabba turerna effektivt.
Fel livsval handlar även Torbjörn Helanders Taro om, med text av Ola Eliasson, efter den japanska folksagan Taro Urashima, om en fiskare som frestas av havsgudens dotter, men som när han återvänder upptäcker att det har gått hundra år hemma på ett år hos havsgudens dotter. Helanders musik är impressionistiskt, besläktad med Debussys, vilket rimmar fint med tanke på hur det förra sekelskiftes Frankrike lät sig inspireras av japansk kultur.
Mårten Forslunds regi är vackert integrerad med musiken och texten. Den längtan som alla delar –Taro (Radoslaw Rzepecki), Otohime (Lisa Hägerström Kindblad som havsgudens dotter) och flickvännen hemma, Sayuri (Maria Sanner) – lägger sig som en mjuk, minnesvärd slöja över föreställningen, som är så mycket större än sitt format. Det är en vacker liten pärla, som slipad av ett ostron i japanska havet.
Den roligaste musiken står Jonas Valfridsson för i När knoppar brister. Martyna Kaiser använder i texten citat ur Boyes dikter som får reflektera hennes ångestfyllda resa till Berlin för att komma ut som homosexuell. Här skiftar musiken från det lätt patetiska i avskedet från maken (Johan Rydh) till plötslig kabarémusik och jazz i Berlin. Med fin distans till de musikaliska genrerna gör dirigent Mattias Böhm, liksom i de två andra operorna, rättvisa åt partituret. Solisterna är också genomgående bra, där vid sidan av Sanner och Rzepecki, även Johan Rydh ska framhållas lite extra.
Short stories är ett projekt med framtiden för sig, både för kompositörer och för publiken. Några av de hittills nio korta historierna kan en dag växa upp till helaftonshistorier. Några – Tebogo Monnakgotla, Roger Assar Johansson, Viktor Åslund – har redan skrivit ytterligare musikdramatiska verk.
