Romantik och katastrof med kör och orkester

Jubilerande Östersjöfestival firar tjugo år

Publicerad 2022-08-28

Dirigenten Dima Slobodeniouk och Radiosymfonikerna på Östersjöfestivalen.

Östersjöfestivalen fyller 20 år och frågan är om inte uppvaktningen kunde ha varit lite mer spännande. Visserligen är Valery Gergiev av kända skäl portad, men Esa-Pekka Salonen dirigerar endast en konsert, och med få, visserligen bemärkta undantag är det Radiosymfonikerna och Radiokören som finns på scenen.

Samtidigt har det genom åren genomgående temat – Östersjöns miljö – inte mist sin aktualitet, däremot är utan tvekan uppmärksamheten kring miljöproblemen betydligt mer etablerad än den var för två decennier sedan. Möjligen har de samtal som skuggat konserterna genom åren droppat in i arbetet för Östersjön.


Några invändningar av musikaliskt slag finns hittills inte. Gideon Kremer och Kremata Baltica, som gästade på den första Östersjöfestivalen, visade vilken samlad och elegant klangbild de har i ett snyggt arrangemang av Arvo Pärts ”Fratres”, vilken följdes av Jekabs Jančevskis minimalistiska och aningen Pärt-influerade ”Lignum”.

Huvudnumret var ”Eine (andere) Winterreise”, där fem kompositörer skrivit ett slags musikaliska satelliter till Franz Schuberts sångcykel ”En vinterresa”. Det var som om Schuberts vandrare fick oväntat besök, en del nyfikna, en del som vill slå följe, allt medan Vandraren artigt tog emot dem och lyssnade på vad de hade att komma med.

Under lördagens konsert var det svensk premiär för Karin Rehnqvists ”Silent earth”, ett stort verk för kör och orkester i tre satser med text av Kerstin Perski. Här sjungs till jorden av människorna varefter en naturkatastrof i forte inträffar. Verket är både dramatiskt och romantiskt, som om vi under katastrofen inte får glömma det som en gång var. Texten må vara lite väl miljöpolitiskt korrekt, men musikaliskt är det både suggestivt och spännande.

Efter paus blev det romantik på gränsen till expressionism med Rachmaninovs andra symfoni från 1908. Här excellerade den ryskfödde, men sedan länge finske dirigenten Dima Slobodeniouk med energi och precision, ett framförande som höll uppmärksamheten genom den nästan timslånga symfonin.


Bland återstående konserter är naturligtvis Gustav Mahlers 2:a, Uppståndelsesymfonin, under Esa-Pekka Salonen med Nina Stemme och Miah Persson en självklar höjdpunkt. Likaså festivalens enda barockinslag, med Christina Pluhar som dirigerar L’Arpeggiata på Vasamuseet i ett program med solister och dansare som kretsar kring den spirande folkliga operan samtida med Monteverdi. Ensemblen är känd för sina teatrala program, där dans, musik och gestaltning integreras och överraskar publiken med musikaliska improvisationer.

Teater

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Följ ämnen i artikeln