Underbart är kort

Claes Wahlin avnjuter en osedvanligt harmonisk föreställning av Händels Ode till St Cecilia med hög densitet

Publicerad 2019-08-07

Underbart är kort. Enligt en av legenderna kring Sankta Cecilia beordrades hon att halshuggas, men överlevde tre försök, varefter hon brändes till döds. Andra legender kring hennes död existerar, men att det fanns en Cecilia som efter sin död i början av 200-talet helgonförklarades anses klarlagt.

Åtminstone sedan den tidiga renässansen är hon musikens beskyddare och många är de stycken som skrivits till hennes ära.

Kort blev hennes liv, långt hennes eftermäle. Kort är också Confidencens uppsättning av Händels tonsättning av John Drydens Ode for St. Cecilia’s Day. Men föreställningen har hög densitet i all sin eleganta lätthet. Det börjar utanför teatern. En man, en av dansarna ska det visa sig, sågar, inte utan möda, i en förkolnad trädstam. En kvartett spelar medan publiken leds in i teatern. Orkestern är placerad i bakre delen av salongen. Scenen är tom. I mitten av salongen reser sig några plattformar. Runt om står publiken som uppmanas att traska runt under föreställningen.


Händels ode skildrar musikens kraft, vilket poängteras med diverse soloinstrument. Sopranen sjunger om passionen och får svar av cellon (Mime Brinkmann), eller om olyckliga älskandes lidanden ekar i en flöjt (Petra Ambrosi). Extra tydligt blir det av Satoshi Kudos koreografi för de båda dansarna Stina Ahlberg och Anthony Lomuljo. När Anders J. Dahlin stämmer upp i hur trumpeterna manar till krig, så rycks Lomuljos med som en entusiastisk soldat.

Festivalen... artar sig till en begivenhet av rang

Till detta en välsjungande kör, som trots att de ofta befinner sig på olika platser lyckas hålla samman klangen, i alla fall oftast. Med Dahlins säkra tenor och Ylva Stenbergs varma, täta sopran skapas en osedvanligt harmonisk föreställning. Harmoni är ju också vad odet i grund och botten handlar om, vilket även märks i orkestern som spelar lätt, luftigt och mycket vitalt under Olof Bomans ledning. Festivalen, vågar jag påstå efter blott två inledande program, artar sig till en begivenhet av rang.

Och det förkolnade trädet som sågades i bitar och sedan dyker upp här och var i föreställningen då? Ja, Cecilia brändes ju till döds, hennes rester vördas och hyllas av alla goda röster. Endast tre föreställningar. Underbart är kort.

Teater

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.