Märkvärdig dans

Tove Ellefsen-Lysander ser en hyllning till Saburo Teshigawara

Det är en mäktig och märklig hyllning till självaste konsten som den japanska dansaren, koreografen och allkonstnären Saburo Teshigawara gästar Dansens hus med. Det inledande solot "Bones in Pages" tycks springa rakt ut ur drömmen. Saburo Teshigawara har somnat över böckerna. Det är som om han har givit upp försöket att tränga in i all den kunskap som tornar upp sig bakom honom. Men i den väldiga hyllan står böckerna med ryggarna vända mot väggen. Boksidorna bildar mjuka, skulpturala vågor som bara tycks vänta på att beröras, bläddras i och avlockas sitt gåtfulla innehåll.

Drömmaren ger böckerna liv. Han vaknar, dansar, glidande, med plötslig skärpa. Han är den skulpturala väggens rörliga kontrapunkt. Han plockar ut en tunn volym, skräms av innehållet, låter den falla. Tystnaden är absolut, även i den fullsatta salongen. Det finns en laddning i allt dansaren gör. Han rör även vid det som inte går att ta på. Det är som själva ljudet springer ur hans vita, hårt ljussatta händer, som skapade han musiken här och nu och får den att växa genom att beröra luften. "Bones in Pages" ger en märklig känsla av att vara med när en ensam människa dansar sin egen dröm. Solot genomsyras av en gripande vördnad för konsten och konstverket

Men här finns även humor. I en annan av sina föreställningar har Saburo Teshigawara med en get på scenen. Här sitter en svart kråka uppflugen på en plexiglasskiva och följer intresserat med. Ett fält på scenen är fylld med något som först liknar glassplitter. Men det som skiner så förföriskt i strålkastarljuset är ett fält fyllt med gamla skor.

Om böcker rymmer liv, kan högar med begagnade skor bara betyda en sak: död.

Med Kei Miyatas dans stiger smärtan in på scenen, med den maskerade Rihoko Satos dans, en sorg utan lindring. Men i sin triumferande slutdans sätter Teshigawara klacken i golvet och erövrar livet på nytt. En märklig dansare och en uppfordrande, märklig föreställning.

Dans

Tove Ellefsen Lysander