I Frankrike regnar sot över festivalen

Klimatpjäserna i Avignon är skrämmande aktuella

Publicerad 2022-07-23

Skogsbränder härjar just  nu i Frankrike – och påverkar också kulturen

Inga fyrverkerier syns över Avignon på Frankrikes nationaldag. Istället faller sotflagor som svart snö över stan när jag den 14 juli promenerar upp mot Palais des Papes för att se ryske Kirill Serebrennikovs uppsättning av ”The black monk”. Skogsbranden som härjar någon mil söder om Avignon, vid massivet Montagnette, strör bokstavligen smolk i teaterfestivalbägarna.

Röklukten från skogsbranden känns ända in i Påvepalatsets öppna innergård och infiltrerar upplevelsen av den ryske dissidentens iscensättning av Tjechovs novell när den smälter ihop med scenröken.

Frankrike genomlider just nu, enligt uppgifter, sin tredje värsta värmebölja sedan 1947. Temperaturerna i Avignon har under denna 76:e upplaga av den internationella teaterfestivalen närmat sig 40-strecket. Men även festivalfebern är hög och trots värmen ringlar köerna för restbiljetter till de utsålda föreställningarna långa utanför scenerna. Någon kulturkris likt den svensk teater klagar över anas alltså inte efter pandemin – tvärtom.

Ur pjäsen ”The black monk”

Klimatkrisen, å sin sida, blir platsspecifik i värmen och är återkommande tema i programmet.

När de tre stora växthusen på scenen välts omkull i ”The black monk”, blir bilden av hur den vackra gamla ärvda trädgården förfallit lika mycket en bild av hur samhälle och klimat förstörs på grund av människans vanskötsel.

Den gåtfulle svarte munken, som visar sig som en hallucination för den psykiskt instabile Andrej Kovrin, uppträder här som maffigt dansande 19-mannakör.

Serebrennikov tolkar berättelsen ur tre perspektiv på tyska, ryska och engelska och
i applådtacket målas Påvepalatsets vackra fondvägg röd med orden ”STOP WAR”. Ett budskap Serebrennikov upprepat sen Ukrainakrigets start – vilket sannolikt är orsaken till att han nyligen kickades från uppdraget som konstnärlig ledare för Gogol Centre i Moskva.

Skogsbränder härjar i skrivande stund i flera områden i Frankrike, och på tisdagen har branden i Montagnette tagit ny fart när jag ser premiären av belgiske koreografen Jan Martens ”FUTUR PROCHE”.

Här dansar en 17-hövdad ensemble (varav två barn) rituellt, rytmiskt och stiliserat till nutida konstmusik framförd live på cembalo och gläntar på porten till en inte så ljus, men allt varmare, nära framtid. Dansarna bär in vattenhinkar och fyller en stor tunna, som de sedan hoppar ner i.

Smart! Här ser vi den nya klimatkrisestetiken – för det måste förstås vara ett helvete att dansa i sådan här värme.

Det är svettigt nog att bara vara publik.

Teater

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Följ ämnen i artikeln