Teater på gränsen

Publicerad 2016-10-07

Loretto Villalobos på Belgrads internationella teaterfestival

”Compassion. The history of the machine gun” på Belgrads internationella teater­festival.

TEATERFESTIVAL. On the back of a raging bull lyder underrubriken för den femtionde upplagan av Bitef, den internationella teaterfestivalen i Belgrad. Titeln anspelar på den grekiska mytens kungadotter Europa som blir bortförd av Zeus i en tjurs skepnad, och vill kasta ljus på de utmaningar som vårt Europa står inför med flyktingströmmar, taggtrådsmurar och en nyrenässans för nationalism och fascism.

Bitef kom till under en tid då Titos Jugoslavien stod höljt bakom järnridån och blev ett forum för internationellt kulturutbyte mellan öst- och västblocken. Nu har Serbien blivit en betydelsefull transitzon för tusentals flyktingar som försöker finna en väg in i Europa. Så årets upplaga tar avstamp i gränsöverskridande teater – eller teater om gränsöverskridanden kanske man hellre skulle säga – från Asien, Afrika och så klart Europa.

Ett mer underförstått tema i festivalen är sanningsanspråk, historieskrivning och tolkningsföreträde. Detta blir gestaltat med stor pregnans i tyska Schaubühnes uppsättning Compassion. The history of the machine gun av Milo Raus.

Två kvinnor – en överlevare från folkmordet i Burundi och en europeisk hjälparbetare – ger vittnesmål om krigets brutalitet men tvingar också publiken, kultursfären, det rika Europa att rikta blicken mot sig själva som tysta medlöpare i ett kolonialt förtryck som pågått i hundratals år. Uppsättningen kommer att göra ett gästspel på Backa teater senare i höst, jag uppmanar alla att se den.

Om ett tema i Schaubühnes föreställning är kapitaliseringen av medlidandet, så tar de serbiska dramatikerna Maja Pelevic och Olga Dimitrijevic ett snarlikt men mer handfast grepp om kapitalism och ideologi. Freedom: The most expensive capitalist word är baserat på en studieresa duon gjort till Pyongyang. Souvenirer auktioneras ut bland publiken, bland annat drinkunderlägg från turisthotellet och en baddräkt från den vattenpark som de besökte under resan.

Allt är naturligtvis bara fejk och syftar till att peka på förhållanden av den dominans gestaltaren har när den ska skildra Den Andre. I libanesiske Rabih Mroués Riding on a cloud får vi ta del av brodern Yassirs livsberättelse med hjälp av en samling videoinstallationer och kassettbandsinspelningar. En hjärnskada som han ådrog sig under inbördeskriget i Libanon blir som en pågående friskrivning från minnets och den dokumentära fiktionens anspråk på autenticitet.

Flykt, krig och folkmord framträder alltmer som universella mänskliga tillstånd i ständigt behov av gestaltning, detta blir tydligt i årets Bitefprogram. Den holländska koreografduon Club Guy & Ronis nytolkning av Stravinskijs Historien om en soldat med ett nytt libretto av poeten Judith Herzberg visar hur nihilism blir det farligaste vapnet i en soldats hand.

Svenskanknutna koreografen Dalija Acin Thelanders Upside down för barn i förskoleåldern blir som ett andrum i ett performance som väcker andra universella mänskliga instinkter till liv: fantasin, upptäckarlusten och leken. I en samtid så fyllt med det fula blir en sån här påminnelse det mest radikala och gränsöverskridande som man scenkonstmässigt kan åstadkomma.

Teater

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Följ ämnen i artikeln