Leila K:s rosa revansch

Kristofer Andersson blir glatt överraskad av pjäsen om artisten som reducerats till kult

Publicerad 2018-11-20

”K” spelas på Kulturhuset till den 1 december.

Jag är misstänksam mot pjäsen ”inspirerad” av Leila K. Än har ingen sotat för de mediala våldshandlingar som Laila El Khalifi utsatts för. 

Närmast kom Aftonbladet 1997, som pyntade upp en kaffepenning för att tvinga Leila K att knipa käft om faktumet att redaktionen sprang runt på bygden med löst skvaller när man skrev att hon kissade offentligt. I övrigt: Renons på ansvar. 

Leila K:s fall kan inte bara härledas till rock-n-roll-suktande reportrar men bilden är denna: Leila K förlorade fotfästet och murvlar blev gamar. Något säger mig att det spelade roll att hon härstammar från Marocko och Bergsjön. Den sortens woke-spaningar är ganska av, men Leila K slog igenom 1989, när lirare från orten – än mindre någon med muslimsk påbrå – hade nada plats i rutan. Välkommen till förorten var fem år bort. 

Snart 30 år senare har Leila K reducerats till ”kult”, ett ord för människor som inte bryr sig om kultur. Eller så publiceras ”kärleksfulla” biografier, där det spekuleras helt hejkomochhjälpmig om artistens psykiska hinder. 

Alltså står jag redo att panga in den vidöppna teaterdörren, fatta den jättestora hammaren som personalen i biljettluckan langar fram och göra processen kort med K, den pjäs av Dimen Abdullah som sätts upp på Kulturhuset stadsteatern. Det räcker nu.

Det är bara det att den är väldigt bra. 

Ur scenografen Julia Herskovits flickrum träder värdighet och värme fram. Där föregångare ansträngt sig för att fånga lukten av no shower och tjack, har Dimen Abdullah & co – med skådespelarna Arazo Abdulla och Sepideh Khodarahmi vid fronten – fångat doften av drömmar och Juicy fruit. Det är bilden av den mest formbara perioden i en människas liv – glaciärsprickan mellan barn- och vuxendom. Från ett liv som tidigare odlat mestadels rutten musikjournalistik, växer nu sinnlig och musikalisk poesi. 

”Dom vill göra mig till Courtney Love, men jag tänker inte göra mig till en parodi på mig själv”, säger pjäsens Leila. Reality check: Leila K kommer snart att kickas till marken. Men för en stund är hon balens drottning. Hon har klätt sig i sin finaste jumpsuit från Adidas. Den där enorma och röda; den vars ränder rymmer livets hela längtan. 

Teater

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.