Jag blev hänförd av de tyska fascisterna

Tyskland skickar säkerhetstjänsten efter SD:s systerparti

Uppdaterad 2021-03-26 | Publicerad 2021-03-06

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

 Heiko Hessenkemper (AfD) berättar roliga historier under valkampanjen 2017 på en ölstuga i Freiburg utanför Dresden. På valaffischerna bakom honom står buskapen "Vårt Tyskland först" och ”Nya tyskar? Vi gör oss själva.”

”Nya tyskar? Vi gör oss själva.”

Jag minns valaffischen väl. Den föreställde en vit höggravid kvinna utsträckt på en äng med höstlöv. Det är snart fyra år sedan och vi satt på ölstugan Gartenlokal Zur Erholung i Sachsen i Sydöstra Tyskland. Heiko Hessenkemper, 61, från Alternative für Deutschland, AfD, var huvudattraktion. Sejdlarna med Freiburger, det lokala ölet, klirrade.

"Ausplünderung” och ”Auslöschung” sa Heiko Hessenkemper, utplundring och utrotning är Angela Merkels politik. Utplundring för att hon vill skicka tyskarnas surt förvärvade pengar till Grekland, utrotning för att hon tänker ersätta det tyska folket med "nya tyskar", muslimer från Syrien.

En av de unga välklippta männen bar en gul Yakuza-tröja, ett märke populärt bland tyska nynazister. Ingen i ölstugan reagerade.

Heiko Hessenkemper blev 2017 vald till Förbundsdagen, den tyska riksdagen. Han tillhör högerfalangen i AfD vilket var ganska uppenbart när jag följde honom genom de små byarna utanför Dresden under förra tyska valrörelsen. Ölen växlade, men överallt samma kortklippta unga män, samma känsla av gemyt och samma gemenskap.

Det var lätt att skratta med och trots min skoltyska försökte folk lyssna tålmodigt. "Sverige, jaha? Prinsessan Madeleine!"

När jag kom tillbaka tyckte min redaktör att jag hade framställt AfD i för positiv dager. Jag hade åkt på något slags Stockholmssyndrom, som när kidnappade personer börjar sympatisera med sina kidnappare, tyckte hon. Reportaget fick skrivas om.

Hon hade nog en poäng. Jag hade fastnat för charmiga detaljer, kandidatens hängslen, kakorna, intresset för den svenska kungafamiljen, idealismen och de pittoreska små byarna istället för den mörka skugga som vilade över landskapet. Jag hade försökt förstå för mycket, blivit hänförd och kommit lite för nära. Det är ju därför man har en redaktör. Det var en nyttig läxa.

I veckan beslutade det tyska författningsskyddet, Bundesamt für Verfassungsschutz att sätta AfD under övervakning. De har blivit så extrema att de hotar demokratin. Partiet kommer nu att få avlyssnas, deras post får öppnas och säkerhetstjänsten får infiltrera dem.

Beslutet är överklagat och har tillfälligt stoppats av domstol. Tyskland är en rättstat och sista ordet är inte sagt. Men signalen är kristallklar.

Alternative für Deutschland är Sverigedemokraternas tyska motsvarighet och har valda representanter på alla nivåer, från byarna i Sachsen ända upp till Europaparlamentet i Bryssel. I Förbundsdagen är de landets största oppositionsparti. Att säkerhetstjänsten ska övervaka dem är ingen liten sak.

Men det är inte så överraskande.

När Förbundsdagen valdes 2017 gjorde tidningen Die Zeit en genomgång av AfD:s 92 riksdagsledamöter. 13 av dem klassificerades som "ultrahöger", däribland Heiko Hessenkemper. För tysklands konservativa, med Angela Merkel i spetsen, var ett samarbete från början helt uteslutet. Man kan sin historia.

AfD har i flera år även haft en organiserad extremistfalang kallad Der Flügel, under ledning av bland andra den illustre Björn Höcke. För två år sedan slog en domstol fast att det är lagligt att kalla honom "fascist" utifrån hans åsikter.

Jimmie Åkesson sa vid förra valet att "Det finns beröringspunkter" mellan SD och AfD och lyfte bland annat fram partiets kritik mot EU.

Der Flügel upplöstes formellt 2020 efter att säkerhetstjänsten satt falangen under bevakning, men medlemmarna blev kvar i AfD.

"Deras inflytande i partiet har inte minskat ett dugg" kommenterade professor Hajo Funke, ledande auktoritet på högerextremism, till New York Times.

Tysklands lagstiftning kan se märklig ut. AfD är invalt i parlamentet av väljarna i ett demokratiskt val, ändå granskas de med metoder som för tankarna till grov organiserad brottslighet. Orsaken är naturligtvis den tyska historien. Adolf Hitler kom till makten efter ett demokratiskt val när dåtidens konservativa valde att samarbeta med honom.

När Björn Höcke kallar det nationella förintelsemonumentet i Berlin för en "skam" går larmklockorna överallt.

Inom politisk filosofi talar man om Toleransparadoxen efter Karl Poppers bok Det öppna samhället och dess fiender från 1945. Paradoxen ligger i att obegränsad tolerans leder till att toleransen upphör. Om vi inte är beredda att försvara ett tolerant samhälle mot de som vill förstöra det kommer både vi och toleransen att försvinna.

Alltså måste toleransen mot de intoleranta ha en gräns.

I Tyskland är den gränsen nu passerad för AfD.

Sverige har en annan politisk historia, ingen skulle vilja ha liknande regler här. Istället är eventuella gränsdragningar upp till de politiska partierna.

Precis som i Europaparlamentet. I veckan lämnade Viktor Orbans nationalkonservativa parti Fidesz den konservativa EPP-gruppen, där M och KD ingår, eftersom de annars hotades av utslutning. Man kan tycka att det är på tiden, Fidesz inledde avvecklingen av demokratin i Ungern 2010 och Viktor Orban är idag, likt Putin eller Erdogan, i praktiken envåldshärskare. Men bättre sent än aldrig.

Det blir dock lite av ödets ironi att medan konservativa partier i Europa försöker markera avstånd till extremhögern vill Moderaterna i Sverige samtidigt bilda regering med stöd av Sverigedemokraterna.

De intoleranta ska tydligen tolereras om man behöver deras röster. Så mycket för Karl Popper.

Även Moderaterna verkar ha drabbats av ett Stockholmssyndrom. Deras vilja till makt är så stark att de inte ser vad som finns rakt framför näsan på dem. Men tyvärr kan ingen redaktör be dem skriva om.

Precis som AfD har Sverigedemokraterna radikaliserats på senare år. Det var Björn Söder, inte Björn Höcke, som sa att judar inte är svenskar. Det är Jimmie Åkesson som i höstas hyllade de högerextrema hatsajterna och nu kallar svenskar med rötter utomlands "kulturell belastning".

Den stora skillnaden går inte mellan AfD och SD utan mellan Angela Merkel och Ulf Kristersson.

Dagens konservativa i Tyskland är nämligen inte naiva.

***

Chatta med Anders Lindberg. Chatten öppnar 09:00 men du kan ställa dina frågor redan nu

  • Anders Lindberg
    7 mars 2021

    Tack för dagens chatt :-)

  • 7 mars 2021

    Avgår sabuni om partirådet tar motsatt beslut?

    Sabuni

    Det vet jag inte. Det finns ingen val av partiledare utlyst.

    Men nog måste hon ha säkrat majoritet?

    Anders Lindberg
  • 7 mars 2021

    Du berömmer redaktören, själv tycker jag det är lite läskigt att chefen i Stockholm ska styra vad reportern på fältet ska skriva. Är det journalism?

    Patrik

    En tidning är inte en grupp enskilda personer utan det finns alltid en tydlig ordning om hur olika arbetsuppgifter fördelas och vem som i sista hand avgör i exempelvis publicistiska frågor.

    Sedan är ju ledarsidan lite speciell i det att vi har en gemensam linje som vi diskuterar oss fram till.

    Men en bra redaktör är värd sin vikt i guld.

    Anders Lindberg
  • 7 mars 2021

    "Kan vi äntligen hoppas att bli kvitt (S) nu tack vare Sabuni"?"Äntligen"

    Det hoppas jag verkligen inte

    För mig som bestämt mig för att sluta rösta så innebär det bara att jag kommer rösta så SAP i nästa val.

    Jan Österberg

    Kan tillägga att L:s partiråd faktiskt inte har fattat beslut än heller. Det Sabuni redogjorde för var partistyrelsens förslag.

    Med beslut kommer i slutet av mars.

    Anders Lindberg
  • 7 mars 2021

    Det vi ser utvecklas i vissa länder i Europa med begränsning av medier och att rättsväsendet som styrs av högerextrema partier är på väg att hända här. Till att börja med högerns uttalade begränsningar för medier som M, KD och SD verkar eniga om. Vi andra måste göra allt för att dessa partier inte får denna möjlighet, yttrandefrihet och pressfrihet måste värnas.

    Sven-Erik Petersson

    Jag tror detta kommer att bli en av de centrala valfrågorna. SD vill ju gå in och styra i public service exempelvis.

    Så frågan i valet blir ju hur fri media vi egentligen kommer att få i framtiden?

    Anders Lindberg

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.