Det är en bagatell att jag hittar kantareller

Klimatförnekare styr Svantessons budget

Elisabeth Svantesson på väg att överlämna sin första budget.

Inför FN:s klimatmöte i Egypten har nyhetsmedier över hela världen fyllts med rapporter om den akuta kris världen befinner sig i. De senaste åtta åren har varit de varmaste sedan mätningarna startade. Koldioxidhalten i atmosfären är den högsta på fyra miljoner år. Glaciärerna smälter och havsnivån stiger.

Också de största optimisterna erkänner nu att vi redan har missat målet att hålla temperaturökningen under en och en halv grad.

Och allt det är ändå bara siffror. Fråga människor i Pakistan som fått sin jord dränkt av översvämningar. Fråga indierna som i våras upplevde en hetta som fick fåglar att falla döda ner från himlen eller invånarna i Karibien som har drabbats av upprepade orkaner. Fråga människorna på Afrikas horn som ser sin boskap och människorna omkring dem dö av hunger och törst.

Att jag fortfarande hittar kantareller trots att vi skriver november är förstås en bagatell i sammanhanget.

Man skulle ha kunnat tro att allt det där avspeglade sig när Elisabeth Svantesson i går lämnade över sin första alldeles egna budget. Att den skulle vara ett ställningstagande, med kraftfulla åtgärder för att bryta utvecklingen.

Så får vi detta. Regeringen försvårar utbyggnaden av vindkraft. Man sänker priset på bensin och diesel, om än bara med en bråkdel av det man lovade innan valet. Kraven på inblandning av biodrivmedel ska sänkas.

Dessutom använder regeringen pengar som skulle ha gått till välbehövligt järnvägsunderhåll för att i stället rusta upp vägar.

Riksdagsbeslutet om att förändra reseavdraget rivs upp, en direkt eftergift till SD. Bilisterna kommer även i fortsättningen att gynnas på tåg- och bussresenärers bekostnad. Vinnarna finns i storstädernas mest välmående pendlarkommuner.

Utanför Elisabeth Svantessons kontroll har Ulf Kristersson bestämt att hans regering inte behöver något miljödepartement. Och det säger han nu, när alla kan se att klimatet är den riktiga ödesfrågan.

Det är så man frågar sig om regeringen och dess stödtrupper befinner sig i en parallell verklighet. Och svaret tycks oroande nog vara ja.

Där fick ni, professorer, forskare och FN:s klimatpanel

Den sverigedemokratiska riksdagsledamoten Elsa Widding väckte en del uppmärksamhet när hon fick ordet i kammaren. Utan att blinka förklarade hon att klimatkrisen saknar vetenskapligt stöd.

Där fick ni, professorer, forskare och FN:s klimatpanel. Elsa Widding lurar ni inte.

Dessutom kan det ju vara bra om det inte är så kallt. Färre fryser ihjäl och så.

Den uppfattningen framförde ju också Widdings partiledare Jimmie Åkesson i valrörelsen.

Regeringen säger att ambitionerna på klimatområdet ligger fast. Man kan fråga sig vad ambitioner utan praktiska åtgärder är värda? Men framför allt måste vi fråga om vi verkligen har råd att låta klimatförnekare styra politiken just nu.