Mejla

Jenny Wennberg

Rika kommuner borde skämmas

När blev vi ett land som firar med tårtkalas att utsatta skuffas undan?

Publicerad:
Uppdaterad:

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Kalix är en av de kommuner som upplever att de utsatts för social dumpning.
Foto: Helena Landstedt / TT / TT NYHETSBYRÅN
Kalix är en av de kommuner som upplever att de utsatts för social dumpning.

I Sverige råder det väldigt uppenbart liten solidaritet mellan kommunerna. Och människosynen är tyvärr, vad det verkar, direkt motbjudande på sina håll i landet.

Det hela handlar om social dumpning, ett fenomen som SVT lyfte igen under förra veckan med ett reportage från Kalix kommun.

Vad det hela handlar om är rika kommuner som hänvisar människor med stora behov av insatser till mindre kommuner, ofta i glesbygd och därmed också ofta fattiga. Allt för att slippa ansvar och, kanske framför allt, hålla kommunalskatten på en låg nivå, vilket blir lättare ju färre stödbehövande det finns.

En av kommunerna som upplever att de utsatts för social dumpning av en större kommun är Kalix, som ligger nära Luleå. Luleå pekas också ut av andra kommuner i Norrbotten som en kommun som ägnar sig åt social dumpning, vilket dock tillbakavisats av Luleå. När en individ flyttar till Kalix exempelvis, betalar Luleå kommun en månadshyra. Efter det är det dock kommunen som individen flyttar till som får stå för ansvaret om det är så att insatser krävs.

Eftersom fenomenet upplevs som etablerat och systematiskt bland inte minst glesbygdskommunerna gav regeringen i februari Statskontoret i uppdrag att undersöka problemets omfattning. För idag finns inga exakta kunskaper om social dumpning. Den första rapporten från Statskontoret kommer i september.

Glesbygdskommunernas upplevelse är dock knappast felaktig. När TT i december förra året gjorde en granskning av fenomenet svarade 7 av 10 kommuner att de var bekanta med det, bland glesbygdskommunerna var siffran ännu högre. När ledarsidan intervjuade Ljusnarsbergs kommunalråd Ewa-Leena Johansson i höstas konstaterade hon kärnfullt följande:

"Att lämpa över problem på andra visar bara att man helt saknar etisk kompass"

Precis så är det. Och ändå fortsätter redan prövade glesbygdskommuner rapportera om att rika storstadskommuner ägnar sig åt social dumpning. Här kan för övrigt noteras att Solna utanför Stockholm (som av en händelse har en av de lägsta kommunalskatterna i Sverige) mot sitt nekande ofta pekas ut som en av syndarna. En Moderatstyrd kommun där man firar att de som får försörjningsstöd är få med tårta. Vilket kanske inte är en så jätteförvånande utveckling eftersom Solna ”hjälpt” människor att flytta till bland annat Kramfors.

Att det finns kommuner som mer än gärna smiter från ansvar har hanteringen av nyanlända tidigare visat oss med all önskvärd tydlighet. Det ledde också till att regeringen till sist blev tvungen att lagstifta om kommunernas mottagande för en solidarisk ansvarsfördelning i Sverige.

Nu sitter regeringen istället med fenomenet social dumpning i knät. Att något måste göras är uppenbart.

Men när blev vi egentligen ett land där det i vissa kommuner bara finns plats för de rika, framgångsrika och friska?

Och är det verkligen ett Sverige vi vill leva i?

Av: Jenny Wennberg

Publicerad:

LÄS VIDARE

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.