Straffa inte fattiga mitt i en pandemi
Corona kan göra halva jordens befolkning fattig
Fattigdomen ökar i världen. Förra året, redan innan coronapandemins utbrott, var så många som ett av sex barn fattiga.
Detta är riktigt skrämmande.
Unicef varnar för vad som händer om inget görs. Värst är det i Afrika söder om Sahara där två tredjedelar av barnen lever på mindre än 1,9 dollar om dagen, liksom i världens konfliktområden.
Pandemin har redan drabbat världens mest utsatta och ju längre pandemin håller i sig och ju djupare krisen blir, desto svårare väntas effekterna bli.
Dessa framtidsbilder – som är högst realistiska – är skrämmande.
Ytterligare 115 miljoner människor väntas hamna i fattigdom bara i år, enligt Världsbanken. Bara på grund av covid, ska tilläggas. Enligt brittiska biståndsorganisationen Oxfam kan den globala pandemin på sikt göra en halv miljard människor fattiga.
Därmed hamnar halva jordens befolkning under den absoluta fattigdomsgränsen.
I ljuset av detta kan det vara svårt att förstå varför världens rika länder väljer att blunda.
Globalt har nämligen stödet från de rika till de fattigare länderna minskat. Som i EU där man tre år i rad har sänkt sitt utvecklingsstöd. Trots ett uttalat mål att ge 0,7 procent av unionens bruttonationalindex, är biståndet i dag så lågt som 0,46 procent.
Samma trend syns i Sverige. Redan före coronapandemins utbrott uppmättes en minskad vilja att bidra internationellt. I en Sifo-undersökning från 2019 ansåg fyra av tio svenskar att biståndet bör minskas eller tas bort.
Inte så förvånande har de biståndskritiska åsikterna också plockats upp av landets populistpartier. Sverigedemokraterna har under året sagt sig vilja halvera biståndet och ställt utlandsstödet mot våra egna pensionärer. Kristdemokraterna har gått ännu längre och vill använda biståndspengar för att upprätta fängelser utomlands.
Att använda bistånd för att ställa villkor har också blivit vanligare, internationellt och här.
Den moderate europaparlamentarikern Tobias Tobé drev med sin parlamentsgrupp nyligen igenom att EU ska kunna villkora bistånd till länder "för att minska den ekonomiska migrationen och öka återvändandet", med Tobés egna ord. En väldigt populär "seger" enligt partivännerna.
Nu ska EU kunna förhandla in återinvandring vid humanitära stöd.
Skrämmande.
Pandemier och svåra kriser har alltid slagit mest mot människor som redan har det svårt. Det vet vi sedan tidigare och det ser vi nu i hela världen.
Att svika världens fattiga i det här läget är därför både osmaklig och ovärdigt.
Debatten om sänkt eller villkorat bistånd måste bort från bordet. Jordens fattiga behöver mer – inte mindre stöd.
Solidaritet behöver bli ledordet igen, och ersätta snålhet.