Ociviliserat att tvinga barn ut i hemlöshet
674 drabbades förra året, i år blir det fler
Krisen i Centerpartiet handlar såklart om SDI Sverige har det i flera år funnits en uttalad nollvision mot barnvräkningar. Men det är knappast något vi efterlever. FN kritiserar återkommande Sverige för att barn vräks, och det med all rätt. Förra året vräktes rekordmånga barn. I år har antalet drabbade familjer ökat. På två år är ökningen 26 procent. Att barnkonventionen blivit lag ser ut att ha minimal betydelse.
Det handlar om familjer som kämpar med ekonomin, som ligger efter med hyran och som plötsligt står utan sin bostad. Enligt FN lever Sverige inte upp till kraven gällande barns rätt till bostad. De menar att barn inte ska vräkas på grund av obetalda eller sena hyror.
Förra året drabbades 674 barn av vräkningar. Då räknar man med ett stort mörkertal. Det hade gått att förhindra. Till Hem & Hyra säger forskaren Pia Kjellbom att en del av problemet är hur socialtjänstlagen tolkas. På senare tid har tolkningen blivit mer restriktiv och socialtjänsten utgår inte längre från familjers behov.
Att detta sker samtidigt som regeringen lägger om politiken så att den slår mot de svagaste i samhället är ingen slump. Socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall (M) vet att barnvräkningarna ökar. Hon kallar det ”ett misslyckande”. Men det verkliga misslyckandet är att regeringen inte vill göra något åt det.
Regeringen har gett uppdrag till Socialstyrelsen att kartlägga och analysera barnvräkningarna. Men vad betyder det för alla barn som förlorar sitt hem? Snarare krävs lagändringar i socialtjänstlagen och hyreslagen, menar Pia Kjellbom.
I dag är det bara några veckor från beslut till verkställande. Familjer får veta att de snart måste flytta ut till hemlöshet. Där kommunen måste ta ansvar för att de får bo på vandrarhem eller andra tillfälliga boenden.
Risken för att en förälder tar sitt liv vid en vräkning är fyra gånger så hög som bland befolkningen i övrigt. Barnen som vräks kan bli påverkade långt in i vuxenlivet. Men från regeringen fortsätter samma politik.
Kostnaderna ökar, hyrorna blir högre och mediciner blir dyrare. Hjälpen till familjer minskar och de högavlönade är de enda som kan tacka regeringen för skattesänkningarna.