Batterifabriken blir Borlänges framtid
Det är inte skatter eller hög a-kassa som bromsar industrin
Kvarnsveden
Jag träffade Borlänges kommunalråd Jan Bohman i höstas. Pappersbruket i Kvarnsveden, en av ortens stora industrier, hade meddelat att verksamheten skulle läggas ner.
Kommunalrådet berättade om kommunens arbete för att locka till sig nya industriinvesteringar.
– Då blir det min uppgift att leverera, sa Bohman.
I dag satt han på podiet i det tysta pappersbrukets hörsal och gjorde just det. Levererade. Vid Bomans sida fanns Stora Ensos sverigechef Per Lyrvall och på en TV-skärm Northvolts vd Peter Carlsson.
Batteritillverkaren tar över fabriken i Kvarnsveden och räknar med att kunna anställa dubbelt så många som tvingades gå när papperstillverkningen stängdes.
Alla upprepar hur nöjda de är med att den industriella traditionen kan fortsätta.
Northvolt säger dessutom att enligt deras erfarenhet har tidigare pappersbruksarbetare ofta lätt att kliva in i batteriproduktionen.
Kommunen kommer att ställa upp och lösa bostadssituationen, inte minst för de byggnadsarbetare som behövs för att ställa om anläggningen. Man kommer att ta ett ansvar för utbildning och kompetensutveckling. Borlänge kommun ska också se till att transporter och annat fungerar.
Bostäder, utbildning och infrastruktur. I stort sett den lista på utmaningar som den industri som nu expanderar brukar presentera. Det som saknas är kanske tillgång till hållbar el.
I Kvarnsveden är den saken till stor del ordnad. Kraftledningarna till pappersbruket finns kvar och dalälvens vatten rinner runt knuten.
Det är svårt att inte se symboliken i det som händer i Borlänge. Att Stora Enso bestämde sig för att stänga bruket beror på att det behövs mindre tidningspapper och du som läser vet antagligen varför. Det troliga är ju att du har texten på en skärm.
Samtidigt kommer den europeiska bilindustrin att behöva enorma mängder batterier. Det handlar om att ställa om. Flexibilitet om man vill, och det är inget politiker kan åstadkomma genom att pressa människor eller urholka trygghetssystemen.
Det är inte skatterna, nivån i a-kassan eller sjukförsäkringen som bromsar framväxten av nya industrier i Sverige idag. Det är långa och osäkra tillståndsprocesser, brist på utbildad arbetskraft och bostäder. Och naturligtvis osäkerheten när det gäller tillgången till ren energi.
En politik för tillväxt måste leverera på just de punkterna. Då måste samhället kliva fram och leverera, inte dra sig tillbaka. Just där har den grundläggande konflikten i svensk politik funnits ganska länge nu.
När beskedet om att pappersproduktionen skulle stängas kom föreslog Borlänges oppositionsråd, politisk vilde och tidigare moderat, att fabriksområdet skulle göras om till ett fängelse.
Nu blir det en framtidsindustri. Det öppnar lite andra perspektiv.