Så här berättar du för dina barn om regeringskaoset
Valet 2018: Prins Jimmie log från öra till öra
“Hur förklarar jag det politiska läget för barnen? Det är ju jättesvårt, när jag knappt förstår det själv” skriver en bekant på Facebook.
Här kommer därför sagoversionen av regeringskaoset just nu.
Kära barn, det var en gång ett gäng kungabarn som alla kivades om makten. Alla kungabarnen brydde sig om olika frågor. Vissa av dem ville framför allt betala jättejättejättelite skatt och se till att det var enkelt att vara rik i landet Svergionien. Det var prinsessan Ebba, prins Jan, prinsessan Annie och prins Ulf, och de lekte allra helst ihop och kallade sig Alliansen. Riktigt sams var de inte, men de höll ihop ändå.
Andra kungabarn ville fördela landets rikedomar så att det blev mer till alla. Det var prins Stefan, prinsessan Isabella, lillprins Gustav och prins Jonas, och de bildade den rödgröna gruppen. Och så fanns det ett lite udda kungabarn i skocken. Prins Jimmie brydde sig mest om en enda sak: att det inte kom hit människor från länder långt utanför Svergionien som pratade ett annat språk och gillade annan musik, en annan gud och annan mat. Prins Jimmies kompisar var väldigt arga, och skrev att det var “Seger eller död” som gällde. Dessutom ville prins Jimmie besluta saker om kvinnors kroppar som de själva borde få avgöra.
Prins Jimmie såg upp till en härskare vid namn Viktor, som jagat bort flyende människor med våld och tagit makten över journalister så att de inte längre kunde skriva om de som bestämde. Kära barn, det är klart att Jimmie skulle få vara med och leka med de andra barnen, men det var viktigt att han inte fick bestämma. För det då skulle då bli dåligt i landet Svergionien, för alla utom för vita män. Och så kan vi ju inte ha det.
Lovade dyrt och heligt att inte samarbeta
Nu var det dags för val i landet Svergionien. Den gamle kungen hade lämnat tronen och en ny ledare måste utses.
Prinsessan Ebba red land och rike runt och lovade dyrt och heligt att prins Jimmie inte skulle få någon makt om bara hon fick bestämma. “Inte på 20 års tid”, bedyrade prinsessan Ebba till tidningen GulleborgsPosten.
Så blev det val, och alla människor lade sin röst på sitt favoritkungabarn. Det visade sig att de rödgröna och Alliansen blev ungefär lika stora, men de rödgröna fick 28 000 fler röster. Det låter mycket, men i landet Svergionien bodde nästan tio miljoner människor. Så det var en seger för de rödgröna kungabarnen, om än en liten sådan. Här, kära barn, kan du tänka dig två vågskålar, som vägde ganska jämt om vem som skulle bestämma. Och den som hade makten att lägga fingret på vågen, det var prins Jimmie. Han var jättenöjd. Prins Jimmie log från öra till öra. Om han skulle lägga fingret på vågen, då ville han vara med och bestämma väldigt mycket. Och det var ju frestande så klart, förstår du kära barn. Men kommer du ihåg det där som prins Jimmie vill?
Prinsessan Ebba verkade i alla fall ha glömt det. “Jag känner en stor besvikelse. Vi hade kunnat ha en ny regering på plats den här veckan om alla hade velat” sa hon. Hon verkade alldeles ha förträngt löftet om att inte ge prins Jimmie makt. Prins Ulf velade åt samma håll, och hans hovnarrar pekade envist på prins Jimmie.
Svårt val för prins Jan och prinsessan Annie
Mäktiga köpmannen Antonia Ax kom galopperande i full fart till slottet och ropade till Alliansen: “Varför ska ni avstå från makten? Stöd er på prins Jimmie!”. För om Alliansen skulle ta makten med prins Jimmies hjälp så skulle hon behöva betala jättejättejättelite skatt, tänkte hon. Vad prins Jimmie tycker om människor som kommer från andra länder, det ville hon helst inte prata om.
Nu blev det svårt för prins Jan och prins Annie, kära barn. För det var kloka kungabarn, som visste hur viktigt det var att hålla prins Jimmie borta från makten. Han kunde gärna få vara med och leka vid kaffemaskinen, sitta med och lyssna på möten. Men han fick inte släppas fram. För Jan och Annie hade redan sett i andra länder hur dåligt det kunde bli då. Så de grubblade och grubblade. Hur skulle de göra?
Och hur sagan slutar, kära barn, det vet vi inte än. Kanske pågår den i all oändlighet. Men vi håller tummarna för att det slutar lyckligt, eller hur?