Om C blir ett Tidöparti lär de åka ur riksdagen
Jag fattar att Muharrem Demirok valde att avgå
Till sist valde Muharrem Demirok att stiga av. Jag förstår honom. Till slut ska det enligt medieuppgifter ha hållits ett partistyrelsemöte där inte ens hans närmaste ledning slöt upp bakom honom. Med svajande opinionsstöd och en närmast total oförmåga att gå genom rutan som elakt fångades av satirprogrammet Herr talman: i sketchen kände inte ens hans egen fru igen honom.
Problemet var att inte heller väljarna gjorde det.
Muharrem Demirok är nog en schysst kille som om han fått välja centerns linje själv kunde blivit en stabil och konstruktiv partner till Magdalena Andersson och de rödgröna partierna. Men han motarbetades av den falang som vill gå högerut och är beredda att samarbeta med Sverigedemokraterna för att få igenom borgerlig politik.
Kvar står nu centern som en obeslutsam åsna mellan två uppenbart föga lockande höstackar. I den enda finns Tidöpartierna och SD.
Det gillar inte centern trots att partiets ekonomiska politik är längst till höger i svensk politik. Centern är så fjättrade vid nyliberala dogmer att jag själv får andnöd bara jag ser en bild av den oresonlige Martin Ådahl.
Den andra hötappen består av Magdalena Anderssons socialdemokrater, men också Miljöpartiet och Vänsterpartiet.
Där finns det tydliga avståndet till högernationalistiska och auktoritära SD, där finns klok klimatpolitik, välfärdssatsningar och ekonomisk utjämning.
Centerns väljare har redan valt. De vill se Magdalena Andersson som statsminister. Det var detta Muharrem Demirok försökte möta. Då blev han avsatt.
Hur många borgerliga partier behövs runt SD och M?
Centern har samlat många borgerliga väljare som inte kan tänka sig att bygga regeringsmakt med Jimmie Åkesson.
Annie Lööfs vägval gäller och förpliktar. Byter centern fot där, när partiet balanserar på fyraprocentsspärren åker de förmodligen ur riksdagen.
Strategin för Magdalena Andersson borde vara att visa lite storpartilugn.
Låt centern vela. Förhoppningsvis väljer de en pragmatisk mittenpolitiker som kan samarbeta med de rödgröna. Men grundstrategin för S måste vara att bygga egen styrka och förhoppningsvis rödgrön majoritet utan centern.
Budskapet ska vara tydligt: Nästa regering S leder måste ha majoritet i riksdagen för sina budgetar. Det blir aldrig mer några januariavtal och utpressningsklausuler. Samarbeten är ömsesidiga och respektfulla och vilar på politiska realiteter.
Om Vänsterpartiets och Miljöpartiets röster behövs för en S-ledd regering ska de ha inflytande och respekt i kraft av sina mandat. Samma sak gäller centern. Centern har inte veto eller kan stoppa all socialdemokratisk politik i fyra år.
Då får det vara.