Året då kungen sa "fru statsminister"

Tvåbarnsmamman Magdalena Andersson sluter historisk cirkel

Kungen välkomnar för första gången en kvinnlig statsminister till en skifteskonselj.

Pandemin och regeringskrisen präglade det här året liksom förra. Klimatkrisen och gängskjutningarna gav dystra rubriker. Ljuspunkterna har varit att vaccineringen har rullat på och samhället har kunnat öppna upp igen. De ekonomiska hjulen snurrar och arbetslösheten sjunker.

Donald Trump försvann trots en sista blodig kamp vid den amerikanska kongressbyggnaden Capitolium. Norge fick en socialdemokratisk statsminister och Tyskland en socialdemokratisk förbundskansler.

Och 2021 blev året då kung Carl XVI Gustaf sa fru statsminister.

Magdalena Andersson lyckades till sist krossa glastaket. Att det inte skett tidigare har varit rätt pinsamt för ett land som gärna slår sig för bröstet för sin föräldraförsäkring, barnomsorg och höga sysselsättning bland kvinnor.

Men om man på ett positivt sätt ska se på tidpunkten för när Magdalena Andersson – efter två omröstningar i riksdagen – kunde tillträda som regeringschef så är det att en historisk cirkel har slutits.

Fem pionjärer

I bakgrunden av all politisk turbulens har ett jubileum puttrat på. Kanske har inte alla märkt av firandet att det i år är hundra år sedan demokratin fick sitt genombrott i Sverige.

Jubileet har uppmärksammats med utställningar, seminarier, antologier, studiematerial till skolor och ett helt nytt konstverk i riksdagen för att hedra de första kvinnliga ledamöterna.

Vägen dit hade varit lång för de fem pionjärerna.

Den 12 september 1921 fick för första gången både kvinnor och män gå och rösta. Bakom segern låg decennier av kvinnokamp. Det kvinnliga röstdeltagandet blev en liten besvikelse för rösträttsförkämparna. Den stannade vid 47 procent mot 62 procent för männen.

I Dagens Nyheter slogs det ändå fast att det hade varit en lyckad premiär för demokratin.

Fram till 1909 hade bara män med hög inkomst haft rätt att rösta i tvåkammarvalen enligt 1866 års riksdagsordning. Det innebar att sex procent av befolkningen styrde och bestämde över Sverige.

Konservativa mot allmän rösträtt

Missnöjet bland befolkningen var stort och därför bildades Sveriges Allmänna Rösträttsförbund (SARF) 1890. Medan de konservativa var starka motståndare till allmän rösträtt drev liberaler och socialdemokrater på.

Det kan därför ses som historiskt rättvist att just en socialdemokrat fick bli Sveriges första kvinnliga statsminister. För Liberalerna ser det dystrare ut eftersom deras usla opinionsläge gör att de riskerar att åka ur riksdagen nästa höst.

Det vore ett sorgligt slut på jubileet för det parti som bidragit till att göra Sverige till en – hyfsat – fullvärdig demokrati. Trots allt dröjde det till efter andra världskriget innan arbetslösa och personer med försörjningsstöd också fick rösträtt.

Socialdemokraterna krävde redan vid partiets grundande 1889 allmän rösträtt för både män och kvinnor. Men frågan skapade en konflikt inom partiet. När möjligheten uppstod att arbetarmän skulle kunna få rösta ansåg partiet att det var viktigare än att även kvinnorna skulle inkluderas.

Spelar kön roll?

Det dröjde till maj 1919 tills riksdagen fattade ett beslut om kvinnlig rösträtt. Och en kall januaridag 1922 promenerar Kerstin Hesselgren (liberal), Elisabeth Tamm (liberal), Agda Östlund (socialdemokrat), Nelly Thüring (socialdemokrat) och Bertha Wellin (konservativ) in som folkvalda i Riksdagshuset.

I SVT-dokumentären "Första fem – pionjärerna som tog plats i riksdagen" finns en inspelning med Kerstin Hesselgren som berättar om den historiska dagen.
– När jag och de andra förstakammarledamöterna gick in i rikssalen sträckte en polis fram armen och sa: "Nähä, här slipper ni inte in. "Jo", sa jag och skrattade. "Så är det nu". Jag ska aldrig glömma hans generade och snopna min.

Spelar könet någon roll egentligen? Det är väl kompetensen som räknas, brukar vissa historielöst påpeka.

De fem första kvinnliga riksdagsledamöterna ger en tydlig illustration av att kön spelar roll. Att kvinnliga erfarenheter inte hade tagits på samma allvar som männens tidigare. Trots att de fem riksdagsledamöterna kom från ideologiska olika håll gick de samman i en politisk strid som känns överraskande dagsaktuell.

Då som nu handlade det om barnmorskornas arbetsvillkor.

Den manligt dominerade riksdagen ville sänka lönen för barnmorskor med 50 kronor. Männen tyckte att de barnmorskor som behövde dryga ut kassan kunde passa på att skura och tvätta hos de familjer som de ändå hjälpte att förlösa barn.

De kvinnliga riksdagsledamöterna var tvungna att upplysa männen att det stod inskrivet i barnmorskornas arbetsstadgar att de inte fick arbeta med kemikalier och sådant som kan ge upphov till sår och infektioner.
Det vore en direkt risk mot blivande mödrar och barn.

Argumenten gick fram och de fem kvinnliga riksdagsledamöterna vann sin första gemensamma strid i riksdagen.

Tvåbarnsmamma som statsminister

De gjorde fler försök, bland annat att förbjuda rusdrycker (alkohol) som drabbade kvinnor och barn svårt när männen söp upp pengarna, menade de. Men den gången fick kvinnorna inte samma gehör.

Kvinnlig politiker fortsatte att arbeta i motvind och bestod av mindre än tio procent av riksdagsledamöterna fram till 1960-talet. Socialdemokraten Birgitta Dahl har berättat hur hopplöst det var och att hon var tvungen att amma sitt nyfödda barn i riksdagen eftersom man som riksdagsledamot inte fick någon föräldraledighet.

Vi räknar snart 2022 och kampen för jämställdhet fortsätter.

Än i dag tjänar kvinnor mer än tjugo procent mindre i genomsnitt än männen och de utför den största delen av det obetalda hemarbetet. Fast i dag har åtminstone en tvåbarnsmamma kunnat bli statsminister.

Det tog hundra år, men utvecklingen går framåt.

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.