Svenska rasismen börjar i riksdagen, inte krogkön
Krögarna tjänar pengar på rasprofilering
Sju av åtta innerstadkrogar nekade tre svarta män inträde. Samtidigt släpptes deras tre vita vänner in utan problem visar en granskning av Aftonbladets 200 sekunder. Men är Stockholms vakter rasister? Eller handlar det om mer än deras personliga fördomar?
Retoriken formar verkligheten.
Sverigedemokraterna har flyttat gränsen för vad som är okej att säga och vem som är okej att misstänkliggöra. När de påstår att vissa människor skapar otrygghet eller inte hör hemma här händer något mer än att åsikter vädras.
Det påverkar hur vi ser på varandra.
Om krögaren i sin tur börjar ana att vissa gäster “skrämmer bort rätt publik” så uppstår en affärsmodell. Inte en säkerhetsbedömning, en strategi. Några ses som ett varumärkesproblem, andra som en investering. Och det följer med ut i samhället. Från partiprogram till arbetsintervjuer. Från debattartiklar till hyreskontrakt. Från riksdagens talarstol till klubbens entré.
Diskrimineringen i granskningen är en del av ett större mönster. Statistiken talar sitt tydliga språk.
Enligt en studie från Linnéuniversitetet får arbetssökande med svenskklingande namn 55 procent fler återkopplingar än personer med arabiskt klingande namn. Trots samma meriter.
Uppsala universitet har visat att män med arabiskt namn får färre än hälften så många visningar i bostadssökningar jämfört med män med svenska namn. En rapport från Länsstyrelsen i Stockholm visar att afrosvenskar har mycket lägre lön än den övriga svenska befolkningen. Afrosvenskar är överrepresenterade i lågstatusyrken och även med högre utbildning ökar antalet dagar i arbetslöshet.
Här borde politiken kliva in. Men i stället ser vi en regering som inte tar i ämnet med tång för att inte behöva förknippas med ”woke”. Istället dansar de flesta partier efter Sverigedemokraterna som avfärdar diskriminering som vänsterretorik.
Samtidigt växer vardagsrasismen. Och medan människor nekas jobb, bostad och respekt lägger regeringen fullt fokus på att få bort all form av så kallad identitetspolitik.
Det behövs politiska beslut som förändrar spelreglerna. Företag och aktörer som systematiskt diskriminerar måste kunna drabbas av verkliga sanktioner. Vi behöver också veta var diskrimineringen sker och vilka som drabbas. Företag och myndigheter måste vara öppna i redovisning av mångfald och representation i praktiken.
Så länge krögarna tjänar pengar på rasprofilering så kommer den att fortsätta.
