Hundratals timmar i telefon med Putin – inget fungerade

Macron trodde att de kunde ha en "intellektuell konversation"

Emmanuel Macron efter att just ha vunnit presidentvalet.

Eiffeltornet glittrar frenetiskt i mörkret, de små lamporna blinkar i en rasande takt. I den stora parken i Paris har ett hav av folk samlats. Varannan människa verkar vifta med en fransk flagga, det är rött, vitt och blått vilket håll man än ser åt.

Det är valnatt, söndag den 25 april 2022, och Frankrike har just valt en president. Rösterna är räknade – Emmanuel Macron blir omvald. Motkandidaten Marine Le Pen, från högerextrema Nationell samling, får 41,5 procent av rösterna. Macron tog hem resten.

Nu promenerar han mot podiet framför havet av supportrar. Han tar god tid på sig. Han skrider fram, hand i hand med fru Birgitte Macron, till tonerna av nationalsången. De är omgivna av ett tjugotal barn och tonåringar som av någon outgrundlig anledning fått i uppgift att eskortera presidenten.

Macron stannar för att skaka hand med några ministrar och supporterar. EU-ministern får till och med en kindpuss.

USA:s president Joe Biden berättar senare att han försökte ringa Macron för att gratulera på valnatten, men att fransmannen ”var upptagen med att leva loppan vid Eiffeltornet”.


Jag följer spektaklet från en paviljong i en stor park ett par kilometer bort. Här trängs förlorarna i ett rum. Marine Le Pen befinner sig på övervåningen. Hon dröjer. På storbildsskärm följer vi – hundratals journalister och lika många partimedlemmar – Macrons stillsamma promenad.

När Le Pen till slut dyker upp på paviljongens podium är hon inte lika angelägen om att dra ut på tiden. Hon håller ett kort tal, tackar väljarna och säger åt dem att mobilisera inför parlamentsvalet. Allt avslutas med ett utrop som supportrarna genast stämmer in i – vive la république, vive la France, vive la revolution!

Det krävdes inte mycket för att han skulle stämplas som en arrogant president för de rika

I höstas blev Emmanuel Macron äggad av en man som skrek vive la revolution. Det kanske låter komiskt att en president får ett ägg i huvudet. Men jag kan bara tänka på hur rädd han måste ha blivit, han som är konstant omgiven av säkerhetsvakter och behöver vara på helspänn ute bland folk.

Macron grundade sitt parti 2016 – La république en marche!, ungefär Framåt, Republiken!. Visionen var att partiet skulle samla alla progressiva fransmän, åt både höger och vänster, som älskar Europa.

Nu är han den första president på 20 år som lyckats bli omvald. De senaste fem åren har han kunnat göra precis vad han vill, eftersom han haft en egen majoritet i parlamentet. Denna har han nyttjat flitigt, genom stora reformer som främst rört skatter och arbetsmarknad.

Och de har inte alltid varit populära.

Macron inledde sin mandatperiod genom att sänka förmögenhetsskatten för att få de rikaste fransmännen att stanna kvar i landet. Han har kallat de som kritiserat hans arbetsmarknadsreformer för latmaskar. Som om det inte vore nog har han tidigare jobbat som bankman.

Det krävdes inte mycket för att han skulle stämplas som en arrogant president för de rika.

När Macron införde en miljöskatt på fossila bränslen blev det droppen för många. De drog på sig reflexvästar och började demonstrera – mot höga priser, ojämlikhet och låga löner. Gula västarna blev presidentens första stora huvudbry.


Till slut fick Macron ge sig om bränsleskatten. Men det betydde inte att svårigheterna försvann. Gula västarna ersattes snart en pandemi och efterföljande ekonomisk kris. Sedan kom kriget.

Under de världsomspännande kriserna har Macron tagit plats internationellt. På EU-nivå var tog han och Angela Merkel initiativ till gemensam upplåning till investeringar för att få i gång den europeiska ekonomin igen. Även under kriget i Ukraina har Macron haft en ledande roll internationellt – till den gräns att Estlands premiärminister Kajsa Kallas till slut utbrast att somliga europeiska ledare borde ”sluta ringa Putin så ofta”.

– Jag är inte skapt för att leda i stilla väder. Jag är gjord för att leda i storm, sa en nyvald Macron i en intervju 2017.

Det var tur det.

Men samtidigt som Macron blev omvald president, tappade han majoriteten i parlamentet. Stora delar av väljarna vände sig i stället till vänsterpartisten Jean-Luc Melenchon och hans koalition. Kanske är det de orättvisor som Gula västarna reagerade på som fortfarande spökar.

Stora ambitioner, van att sköta allt ensam – och total oförståelse för de som inte tycker precis som han själv

En sak får man ge Macron – han är inte populist. Han är inte rädd att bli impopulär eller leverera otrevliga sanningar. I år gick han till exempel till val på att höja pensionsåldern för att rädda ekonomin. Le Pen lovade det motsatta, en sänkning av pensionsåldern.

Trots det vann han.

Utan majoritet i parlamentet är det stor chans – eller risk, beroende på vem du frågar – att Macron lägger ännu mer fokus på diplomati och utrikespolitik. De är traditionellt presidentens uppgifter och behöver inte stöd från parlamentet.


Den nya dokumentären ”En president, Europa och kriget” följer Macron under våren 2022 och fokuserar på hans hundratals timmar i telefon med Vladimir Putin. I den syns tydligt att presidenten sköter all diplomati och gör alla bedömningar ensam. Han verkar bara diskutera frågorna med sina närmaste medarbetare – och av dem är det inte många som säger emot honom.

Macron erkänner själv att han misslyckades.

– Jag trodde att vi kunde hitta en väg med Vladimir Putin baserad på tillit och intellektuell konversation, säger Macron i dokumentären.

Det sammanfattar den franske presidenten väl. Stora ambitioner, van att sköta allt ensam – och total oförståelse för de som inte tycker precis som han själv.

Så kanske man kan bete sig när man har egen majoritet i parlamentet. Men just nu ser presidenten framför det glittrande Eiffeltornet ut att behöva hitta ett nytt sätt att leda landet.

Följ ämnen i artikeln