Myten om Europa som superstat dör

Boris Johnson.

1 Juli 2016

Lögnerna från folkomröstningen höll inte så länge.

Hela valrörelsen lovade lämna-kampanjen att ge EU-avgiften, 350 miljoner pund i veckan, till sjukvården. Budskapet klistrades i stora bokstäver på den officiella kampanjbussen.

Redan på morgonen dagen efter folkomröstningen ändrade de sig. Det finns inga pengar.

Invandringen, väljarnas viktigaste sakfråga i valet, kanske blir lika stor som innan.

– Ärligt talat, om tittarna tror att de röstat och att det nu blir noll invandring från EU, så kommer de att bli besvikna, sa Daniel Hannan från konservativa Tory till BBC.

Förhandlingar om utträde ur EU startar inte heller omedelbart, som utlovat. De kommer inledas senare, möjligen i höst eller nästa år.

Väljarna röstade i praktiken på en saga, en berättelse om mer ”kontroll”, bättre sjukvård och att Storbritannien ska kunna vara en del av den inre marknaden men utan att tillåta invandring från Östeuropa.

I tisdags sa EU:s ledare nej till att låta Storbritannien plocka russinen ur kakan.

Går man ur så går man ur.

Men den största anti-europeiska myten av dem alla har blivit smärtsamt synlig efter EU-toppmötet i början av veckan. Myten om att EU skulle vara en superstat, ett Europas förenta stater.

Folkomröstningen var en revolt, till stor del från den brittiska arbetarklassen, mot ett etablissemang som slutat lyssna och som människor inte känner igen sig i. Men ilskan kommer troligen bara växa eftersom ett utträde knappast löser frågor som invandring, bostadskris, välfärdens förfall eller upplevelsen av maktlöshet.

Ilskan får leta nya måltavlor.

Lämna-sidan sa att folkomröstningen 23 juni skulle bli en ny ”independence day”, självständighetsdag, ungefär som att Storbritannien innan dess var en koloni. Men det är ju inte heller sant.

Vilket blir smärtsamt tydligt när britterna nu efterfrågar EU:s reaktion på den fantasivärld lämna-sidan byggt kampanjen på.

Övriga 27 medlemsstater svarar: Inte vårt problem, vill ni vara del av den inre marknaden måste även våra medborgare kunna arbeta i Storbritannien. Annars får ni gå ur.

Nu har både David Cameron som utlyste folkomröstningen och Boris Johnson som vann den hoppat av.

Folkomröstningens legitimitet har blivit en stridsfråga och många skulle nog helst se att britterna inte lämnar EU trots resultatet. Men det är deras problem, inte vårt.

Till sin natur är EU ett mellanstatligt samarbete med vissa överstatliga inslag. Men den yttersta makten finns som i alla demokratiska organisationer vid valurnorna.

Unionen har stora problem men den nidbild av ett överstatligt monster som antieuropéer till höger och vänster försöker måla upp är lika falsk som bokstäverna på den brittiska kampanjens buss.

EU är ingen superstat, unionen är vad medlemsstaterna gör den till.

Europas politik är ett lapptäcke av kompromisser, historiska avvägningar och grupper med de mest skiftande intressen.

Nu är beslutet fattat, ekonomin skakar, samhället är djupt splittrat och förmodningen kommer Skottland att lämna Storbritannien. Var det detta människor röstade för?

Det är verkligen ”post-truth-politics”, faktafri politik. Britterna röstade nej till ett EU som aldrig existerat och ja till ett Storbritannien som inte kommer att finnas.

Europas grå vardag kommer nog fortsätta som förut, hanka sig fram med kompromisser och pragmatiska lösningar på praktiska problem. Och i debatten kommer populistiska politiker att fortsätta skylla alla problem på ett mäktigt ”Bryssel” som bara finns i fantasin.

Sällan har så få förstört så mycket för så många.

Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.