Det var precis det här Hédi Fried varnade för
Talet om "brun sörja" är ju sant
Sverige är i sorg efter Hédi Frieds bortgång. Denna mirakulösa judinna som överlevde två förintelseläger. Därefter ägnade hon sitt liv till att se till att historien aldrig någonsin igen skulle upprepas.
Hédi Fried påverkade även svensk politik i grunden. När Ulf Kristersson mötte Fried tog han henne i hand och bedyrade förintelseöverlevaren att han aldrig skulle samarbeta med Sverigedemokraterna.
När Riksdagen öppnade i oktober slängdes en person ut från läkaren som skrek: “Ulf Kristersson, du lovade en förintelseöverlevare att aldrig samarbeta med Sverigedemokraterna. Du tog henne i hand. Du tog henne i hand”.
Sedan blev Ulf Kristersson statsminister. Med stöd av Sverigedemokraterna.
Men den här texten handlar inte om Ulf Kristersson eller Sverigedemokraterna. Den handlar om Hédi Fried och vad det innebär att vara en människa. För mer än alla sina bedrifter och utmärkelser så var Hédi Fried en människa av kött och blod. Precis som alla oss andra.
Tills andra människor bestämde att hon inte var det längre. Tills de gav henne ett nummer och bestämde att hennes existens nu var politik. Fast hon var av precis lika mycket kött och blod som dem.
Ondskan byggs upp bit för bit
Fried berättade tålmodigt att ondskan kommer inte plötsligt, den byggs upp. Precis som att en människas existens blir sakpolitik genom att den trasas sönder bit för bit. Först avhumaniseras den genom att bli ett skällsord. Därefter en siffra. Under andra världskriget ledde denna avhumanisering till förintelsen.
“Ja, så var det då, men så kommer det aldrig bli igen”, är det lätt att säga när man tittar på koncentrationslägrens murar.
Det är delvis sant. För framtiden blir aldrig likadan, historien är inte en svartvit film på repeat. Men dramaturgins båge kan likväl upprepas, även om det i dag sker med andra medel.
Och flera små medel kan tillsammans leda till stora skiften. Eller ett paradigmskifte, som Ulf Kristersson sa när han blev statsminister.
Vårda Hédi Frieds minne
Att Hédi Frieds gått ur tiden är en sorg för Sverige och världen. Att vårda och ära hennes minne är att se på samtiden genom historiens ögon.
Samtiden är att se Johan Pehrson be om ursäkt för att ha kallat SD för brun sörja. Det är att villkora 300 000 människors permanenta uppehållstillstånd.
Det är att säga att människor ska utvisas på grund av bristande svenskt beteende. Det är att minska biståndet och därefter minska mängden kvotflyktingar.
Det är att bli statsminister med hjälp av ett parti som har sina rötter nazismen. Det är att säga att man inte är naiv, och sedan kompromissa bort sin värdegrund över ett glas whisky och en ministerpost.
Tillsammans leder dessa medel till ett skifte. Tillsammans gör de människors existens till politik, humanismen till en fråga om ekonomi.
Det är precis sådant som Hédi Fried ägnade sitt liv till att varna oss för.