Fattigdomen kommer döda fler än coronan

Malawi har sju respiratorer för 18 miljoner invånare

Nour Jeddo är 9 år och bor i ett flyktingläger i Libanon. Flyktingläger runtom i världen riskerar katastrof i coronakrisens spår, liksom alla andra i världen som lever i fattigdom.

I en kris vänder sig hela världen inåt. Det är både en mänsklig och politiskt mycket välkalkylerad instinkt som präglar varje land som drabbats av coronaviruset. Att rika länder hittar ursäkter för att minska humanitärt arbete så som bistånd och flyktingmottagande var ett faktum långt före coronan, och ingen politiker i västvärlden lär i rådande läge bli tackad för att engagera sig i världens fattiga.

Det lämnar miljarder människor ensamma och medellösa i kampen mot coronaviruset.
 

En halv miljard fler fattiga

Hjälporganisationen OXFAM larmar nu om att ytterligare en halv miljard individer kommer tryckas ned i fattigdom som en effekt av viruset och den ekonomiska kris viruset orsakat. Ökad fattigdom ökar alltid dödligheten i världen. Den regeln är lika sann som att solen går upp i öst. En halv miljard fler fattiga kan därför döda fler än viruset i sig, samtidigt som viruset i sig lär drabba redan fattiga områden hårdast.

I Malawi i Afrika har man totalt sju respiratorer för en befolkning på 18 miljoner människor. I största möjliga mån försöker man testa inresande och misstänkt smittade, men man har bara kapacitet för att utföra 20 coronatester per dag. Malawi är, precis som många andra fattiga länder runt om i världen, redan vana vid sjukdomar som skördar stora mängder människoliv. Globalt dör nära en halv miljon varje år bara i malaria. De flesta är barn. Nu larmar också WHO om konsekvenserna om länder drar ned på sina insatser mot malaria i coronans spår.

När ebolan härjade som värsta i Västafrika ökade malariadödligheten med ofattbara 900 procent. Myggsäsongen står just nu inför dörren i bland annat Indien – ett av alla länder som helt har stängt ned på grund av coronan.

 

Inte ett pip från Sverige

Närmare Europa misstänks smittan ha nått flyktinglägren kring EU:s gränser. Det har också skett i IS-lägren där även svenska barn hålls fångna. Från Sveriges håll har man inte sagt ett pip. Landet som en gång sågs som en humanitär supermakt lär inte lyfta ett finger för människorna i nöd, ens nära våra egna gränser.

Ändå går det att göra saker. Nästa vecka möts Världsbanken, IMF och G20-länderna för att diskutera coronasmittan och det globala ekonomiska läget. OXFAM kräver att världens rikaste länder enas om ett enormt krispaket för att rädda världens fattigaste. En sådan överenskommelse skulle ha potential att rädda miljoner liv.

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.