Att bara säga feminism räcker inte Kristersson

Män är skattepolitikens stora vinnare

De senaste tjugo årens förändringar av skattesystemet har ökat skillnaden mellan kvinnor och män.

En majoritet av regeringen Kristerssons ministrar beskriver sig själva som feminister. Statsministern själv är en.

”Självklart”, svarar han på Ekoredaktionens enkät.

Till skillnad från sina socialdemokratiska företrädare vill Kristersson dock inte kalla själva regeringen feministisk. Och det är trots allt tio ministrar som har svårt att ta ordet i sin mun.

Orättvisor mellan kvinnor och män

Om det kan man tycka vad man vill. Att statsministern och en flertalet av hans ministrar håller med om att det finns orättvisor mellan män och kvinnor är förstås bra. Och det är ännu bättre om de tycker att det är något vi borde ändra på.

Den brölande antifeminismen från nätet tycks i alla fall inte ha letat sig in i regeringskansliet.

Problemet är att det inte räcker att uttala ordet. Ulf Kristersson må, till skillnad från Fredrik Reinfeldt, kalla sig feminist. Magdalena Andersson och Stefan Löfven må ha lett feministiska regeringar. Men på i vart fall en punkt har politiken de senaste tjugo åren faktiskt ökat klyftan mellan kvinnor och män.

Män gynnas konsekvent

Det handlar om skattesystemet. En genomgång som den statliga Jämställdhetsmyndigheten presenterade tidigare i veckan visar att de förändringar som genomförts de senaste två årtiondena konsekvent har gynnat män.

Lägre skatt på näringsinkomster och kapital, plattare skatter och ökad moms pekas ut som några av de förändringar som framför allt gjort män rikare. Kvinnor, med lägre inkomster och mindre pengar i fonder och aktier, har fått betydligt mindre.

Ett av de senaste exemplen fick vi när skatten på de högsta inkomsterna – värnskatten – avskaffades 2020. Av Magdalena Andersson men efter påtryckningar från Liberalerna. Av de som då fick sin skatt sänkt var fyra av fem män.

Pengarna hade gjort nytta

Jämställdhetsmyndigheten ändå ändå inte tagit hänsyn till vad skattepengarna skulle ha kunnat användas till. De hade räckt till många undersköterskor, lärare eller hemtjänstassistenter. Som samhället är ordnat är det antagligen ofta kvinnor som saknar dem mest.

Att ledande svenska politiker väljer att beskriva sig som feminister är som sagt utmärkt. Det har långt ifrån alltid varit självklart.

Men, som det brukar heta, ord är billiga. Det är handlingen som räknas. Och så länge de beslut olika regeringar fattar innebär att skattesystemet ökar den ekonomiska klyftan mellan kvinnor och män klingar det falskt när politiker kallar sig själva feminister.