Ebba Busch kastar sina vänner under bussen

Partipolitiken har blivit en brutal kampsport

Ebba Busch förnedrar sina medarbetare.

Hänsynslöshet var ett ord som många tänkte när Ebba Busch i förra veckan kastade både sin partisekreterare och partiets EU-parlamentariker framför bussen. Johan Ingerö var en felrekrytering. Sara Skyttedal måste sluta prata om knark, annars skulle det få konsekvenser.

Om Busch krishanterade anklagelserna om sexuella trakasserier använde hon det grova artilleriet. Riktigt så raka brukar inte svenska partiledare vara när de förnedrar sina medarbetare.

Jag är medveten om att interna partistrider sällan är några tebjudningar. Skitsnack är ett av politikens drivmedel.

Ändå, att offentligt avfärda en uppsatt medarbetare som oduglig sticker ut. Att lägga munkavle på partiets ledande representant i EU-parlamentet också.

Kanske har Ebba Busch fångat en trend? Det finns nämligen fler tecken på att politiken blivit en kampsport och partierna boxningsringar där fullkontaktsmatcherna utövas.

Partiets uteblivna framgångar skulle skrivas på bristande lojalitet

Efter Ebba Busch sågning är det lätt att tänka på Vänsterpartiets valanalys. Partiets dåliga resultat skylldes på bristande lojalitet. Och författarna drog sig inte för att exemplifiera.

De slog fast att den miljöpolitiske talespersonen Jens Holm skadat partiet. Han hade ju hållit fast vid kongressbeslut trots att partiledaren kommenderat en annan kurs för bensinpriset.

Inga fingrar emellan.

När det handlar om att kasta ut företrädare finns inget parti som slår Sverigedemokraterna. Ett av de senaste exemplen hittar vi i Dalarna.

Efter att ha beskrivit en kvinnlig partikamrat som ”kvoterad” åkte Borlänges ledande Sverigedemokrat – Kent Forschner-Hell – ut. Det gjordes knappast av omsorg om kvinnan.

Borlängepolitikern hade blivit en belastning.

Resultatet är att fler än hälften av Sverigedemokraterna i kommunen redan lämnat sina uppdrag. Och att Kent Ekeroth sitter kvar i regionens ledning. Ändå var det med rekryteringen av honom hela cirkusen startade.

Jag har plats för ytterligare ett exempel på förgiftad partikultur. Socialdemokraterna i Botkyrka. Ingen har undgått rubrikerna om infiltration av gängkriminella eller anklagelser om dåligt ledarskap och komplotter.

Då har jag ändå inte nämnt försöken att blanda in partiledningen, hoten om att dra den lokala socialdemokratiska organisationen inför rätta eller kampanjer med betalda medlemsavgifter åt sina anhängare.

Nu hoppas man att bråket ska vara över efter ett årsmöte. Jag tillåter mig att tvivla.

Ska vi döma av de senaste månaderna får framtidens politiker bereda sig på fler snytingar, också från sina partikamrater. Det blir vassa rubriker, men jag är inte säker på att det ger oss bättre politik.