Mejla

Susanna Kierkegaard

Mellan Kristersson och stupet står Stefan Ingves

Det här blir inte vackert, titta bara på Storbritannien

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Riksbankschef Stefan Ingves.
Riksbankschef Stefan Ingves.

Arthur Burns var ordförande för USA:s centralbank på 70-talet. Det gick inte toppen. Inflationen låg på i genomsnitt 6,5 procent per år när han fick bestämma.

”The Anguish of Central Banking”, döpte han i efterhand en föreläsning om de där åren till. Ungefär ”Centralbankernas plågor”.

Han berättade att han lärde sig två saker av sina misstag. För det första att man inte kan bortse från landets politiska strömningar. För det andra att man inte kan förlita sig på ekonomisk teori eller modeller. Verkligheten överraskar.

Till exempel kan länder invadera varandra. Gasledningar kan sprängas.

Ulf Kristersson kan vinna val.

Redo för strid

Riksbankens Stefan Ingves bör förbereda sin efterträdare Erik Thedéen för strid. Det är bara att snegla på Storbritannien för en föraning om vad som komma skall.

Där är finansminister Kwasi Kwarteng ny på jobbet, liksom premiärminister Liz Truss som tog över efter Boris Johnson.

Tillsammans har de nu presenterat sin första ”minibudget”. Den är inte så puttenuttig som den låter.

Regeringen vill genomföra de största skattesänkningarna i Storbritannien på 50 år. Samtidigt ökar de statens utgifter i form av subventioner för den dyra energin.

Reformerna skapar ojämlikhet. Skatter sänks för företag och höginkomsttagare. Taket för bankmännens bonusar tas bort. Samtidigt sänker man bidragen och försvagar strejkrätten.

Ulf Kristersson har på samma vis lovat det svenska folket jobbskatteavdrag i kombination med stora utgifter som elsubventioner. Samtidigt är inflationen rekordhög.

Ekonomisk sockerchock

Resultatet lär bli en sockerchock för ekonomin. Snabb uppgång av efterfrågan, åtminstone bland höginkomsttagare, och en boost för tillväxten en kort stund.

Följt av en rejäl krasch.

Den brittiska centralbanken har precis som den svenska höjt räntorna. Landets statsskuld i procent av BNP har inte varit så hög som nu sedan 60-talet. Nu tar regeringen ytterliga stora lån för att finansiera skattesänkningar och höga utgifter.

Resultatet blir att regeringen och centralbanken motarbetar varandra. Liz Truss försöker stimulera efterfrågan genom lägre skatter, centralbanken dämpar den. Samtidigt är utbudet begränsat, på grund av ökade produktionskostnader, höga energipriser och materialbrist, vilket i kombination med hög efterfrågan lär höja priser och elda på inflationen ytterligare.

Kritik från IMF

Ekonomerna drar nu åt ena hållet, ideologiskt drivna politiker åt det andra. Det är nämligen just det skattesänkningarna handlar om – politisk ideologi och fanatism.

Ingen ekonom med huvudet intakt tycker att Liz Truss siffror går ihop. Till och med Internationella Valutafonden, IMF, har bett regeringen att tänka om och göra en ny budget. Det är inte läge för sådana stora, dåligt riktade skattesänkningar, var deras budskap.

Jason Furman, som var president Barack Obamas ekonomiske rådgivare, twittrade att han ”aldrig sett en mer enhetligt negativ reaktion på en policyförklaring från både ekonomer och finansmarknaden”.

Grundaren av hedgefonden Bridgewater, Ray Dalio, fattade sig mer koncist.

– De styr som regeringen i ett utvecklingsland.

Det är inte det man vill höra som nytillträdd politisk ledare.

Ulf Kristersson kan få svårt att genomföra sina vallöften. Men han lär göra ett ordentligt försök.

Och så står han plötsligt där, Stefan Ingves, ensam mellan oss och avgrunden.

Publisert:

LÄS VIDARE

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.