Självklart ska musik handla om våld och knark

Börjar sossar lyssna på gangsterrap blir det ohippt direkt

Rappare som Einár, 1.Cuz och Greekazo anklagas för att romantisera droger och kriminalitet och på så sätt bidra till gängbrottsligheten i Sverige.

Det var Malou von Sivers som i vintras drog igång debatten om hiphopens, eller specifikt gangsterrapens, romantisering av våld och kriminalitet. Då var det Greekazo som skulle ställas mot väggen för sina låttexter om bland annat kokain.
I går satte SVT:s Veckans brott hela genren under lupp, med frågan om inte gangsterrapen bidrar till gängskjutningarna och rekryterar unga till förorternas kriminella nätverk. Riksdagsledamoten och socialdemokraten Gustaf Lantz ville gå så långt som att förbjuda musiken på fritidsgårdar.

Den som haft kulturintressen ens en millimeter bort från Pernilla Wahlgren eller Bolibompamelodin känner igen den moralpaniken. ”Kulturen förstör ungdomen”. Nu är det gangsterrap, för några år sedan var det TV-spel och GTA och före dess skräckfilmer på VHS-kasetter. Debatten om den skadliga ungdomskulturen börjar bli både förutsägbar och tröttsam.

Politik när den är som sämst

I Veckans brott fick lyckligtvis Gustaf Lantz mothugg av bland annat kriminologen Christoffer Carlsson som kallade hela diskussionen för en pseudodebatt. Och det är exakt vad det är. Musiken spelar ingen roll för frågan om gängvåldet i sig. Det finns ingen forskning som stödjer att ens de allra mest romantiserande texterna kring glock-pistoler eller knark skulle rekrytera unga in i kriminella miljöer. Och tur är väl det, annars hade en hel generation blivit drogbaroner efter att ha lyssnat på Beatles Sgt. Pepper’s Lonely Hearts Club Band. För det måste också understrykas: dagens unga rappare är knappast först med att sjunga om kokain och kriminalitet. Men det verkar inte ha hindrat Gustaf Lantz för att bli ”orolig” för musikvideorna han ser och texterna han nu hör.

Den här typen av planer på detaljcensur i moralens namn är politik när den är som sämst. Inte minst bidrar den till att ytterligare frysa ut och skjuta ifrån sig de unga som skulle behöva politiken och samhället som mest. Typen av svensk gangsterrap som slagit igenom på bred front de senaste åren är absolut ny i att texterna blivit grövre. En del av det handlar om att ungdomskultur alltid testar gränser, men en viktigare del handlar om att samhället i stort faktiskt har blivit råare. Ojämlikheten har skenat. Utsatta förorter är i dag än mer utsatta än vad de var för tio, tjugo år sedan.
Det är alltså en verklighet som beskrivs. Där ska inga pekpinnar in och rätta. Självklart ska kulturen och musiken få handla om verkligheten. Och ibland till och med romantisera den. Eftersom musik för många blir ett andningshål i en risig vardag. Och det blir inte bättre när politiker som Gustaf Lantz hellre vill rätta i hur den vardagen skildras än att göra någonting åt de verkliga problemen.

Polisen ska inte jobba mot musik

Polisen Nadim Ghazale la antagligen in den enklaste och självklaraste repliken mot Lantz: Polisen ska jobba mot kriminalitet. Inte mot musik.
Det finns en annan självklarhet i sådana här debatter, lika gammal som debatten själv:
Det bästa sättet att få unga att göra något man inte vill är att försöka förbjuda dem från det.

För Gustaf Lantz vore det effektivare att lägga upp en video på sig själv diggandes till 1.Cuz i riksdagen än att försöka förbjuda fritidsgårdar från att spela honom. Torra politiker som försöker vara down with the kids är nämligen så ohippt att det snabbt borde smitta av sig på hela musikgenren. Då lär ungdomarna dra vidare till nästa heta grej, och så kan den här moraldebatten börja om från början igen.

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.