Det SD drömmer om, kastar S på soptippen
Suddar ut arbetarrörelsen ur historien
Häromdagen gick jag förbi Upplandsgatan 4 i Stockholm. Idag ligger här ett generiskt Scandic-hotell men för bara några år sedan rymde adressen Arbetarrörelsens arkiv och
bibliotek (Arab). På Arab fanns ett fantastiskt bibliotek med allt för den politiskt intresserade.
Jag gick ofta dit och varje gång jag tryckte på den lilla ringklockan för att bli insläppt kom George Orwells ord från romanen 1984 till mig.
”Den som kontrollerar det förflutna kontrollerar framtiden. Den som kontrollerar nutiden, kontrollerar det förflutna.”
Det visste en gång i tiden även den svenska arbetarrörelsen. Vid 1900-talets början, bestämde den fattiga men framsynta rörelsen att starta ett arkiv och bibliotek för att redan från början samla kunskap om sin kamp.
Nu har huvudmännen beslutat sig för att slakta Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek (Arab). I den dödsdansen stängs nu biblioteket och man slutar köpa in böcker. Man koncentrerar sig på att rädda arkivet med de resurser man har.
Det är inget annat än en enorm skandal.
Men det första hårda slaget kom när det världsledande arkivet tvingades flytta från sina fantastiska lokaler vid Norra bantorget till ett trist industriområde tjugo minuters promenad från pendeln i Flemingsberg.
Samtidigt som arbetarrörelsen stympar sitt kulturarv och köper sig några kommunikatörer till, håller man på den brunblå nationalistkanten på med full uppbyggnad.
Kring SD sjuder det av medial entreprenörsanda och chefsideologen Mattias Karlsson bygger tankesmedja. SD har
fattat att hegemoni byggs med kulturkamp.
Jag håller helt med Peter Gustavsson på ABF som fört fram att arbetarrörelsen i denna tid borde manifestera sin historia. Helst med ett centralt placerat forskningscenter, utställningssalar, arkiv och bibliotek, exempelvis i de fantastiska lokalerna i Norra latin.
Nästa år är det 100 år sedan det första fria valen med allmän och lika rösträtt i Sverige, en kamp som vanns av arbetarrörelsen och andra folkrörelser. Men som Maja Hageman skrev i DN (5/7 2019):
”I dag sägs det att det pågår en dragkamp om vår historia och vårt kulturarv. Men vad jag kan se handlar den inte först och främst om dalahästar eller firandet av midsommar, utan om arvet efter folkrörelsernas Sverige och framför allt om minnet av arbetarrörelsen.”
SD vill slå in en kil mellan socialdemokratin och vad det är att vara svensk, menar Hageman. Kärnan i detta kulturkrig är att sudda ut arbetarrörelsen ur historien.
Tyvärr får fascisterna ivrigt bistånd av arbetarrörelsen själv.
Den som vill förändra världen använder varje till buds stående medel. Men om det enda mål man har är att få sitta kvar i stadsrådsbilen några veckor till spelar historien naturligtvis inte någon större roll.
Det är det sorgligaste av allt.