Vem blir syndabock för coronapandemin?

Feltänkt att Coronakommissionen slutar innan pandemin gör det

Anders Lindberg

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

helskärm

Sverige hade verkligen behövt en granskning av hur corona hanterades. Vår krishanteringsmodell är nämligen världsunik.

I stället för att ministrar styr så fattas många av de viktigaste besluten av tjänstemän, och ansvaret är delegerat till nästan 300 kommuner, ett tjog regioner och en hel drös myndigheter som dessutom alla är självständiga.

Svensk krishantering är som ett skepp i sjönöd där kaptenen inte styr utan där varje kock, båtsman, telegrafist och butler själv bestämmer vad den ska göra.

Ministrarnas roll påminner lite om att valla katter.

Syndabockar snarare än systemfel

Men ganska lite tyder på att dagens slutrapport från Coronakommissionen blir någon uppgörelse med detta. Hittills har man i varje fall pekat på syndabockar snarare än systemfel.

Moderaternas partisekreterare Gunnar Strömmer har redan kommenterat coronakommissionens slutrapport. Det var i DN för tre veckor sedan.

– Vi vet att det finns ett antal väldigt kritiska punkter av hur regeringen har agerat – och det tror jag kommer att kunna vara till regeringens nackdel, sa han belåtet.

Hur han nu visste det.

Att just SvD:s obundet moderata ledarsida de senaste veckorna har varit nyhetsledande i avslöjanden om kommissionens kritik talar knappast för att Gunnar Strömmer skulle ha fel.

Feltänkt kommission

Personligen anser jag att Coronakommissionen, med den konstruktion som valdes, var feltänkt från början.

Fokus borde istället ha legat på hur Sverige, utifrån erfarenheterna, kan förbättra krishanteringen.

För det första är kommissionens sammansättning märklig. Ledamöterna saknar djupare kunskaper i epidemiologi och erfarenheter av politik trots att det är just dessa områden krisen handlar om.

Moderaterna skrev i sin ursprungliga beställning om kommissionen att den skulle ha ett "medborgarperspektiv". Konsekvensen är att inga epidemiologer eller politiker ingår, däremot den tidigare VD:n på Sveriges kommuner och Regioner, SKR.

Slut innan pandemin

För det andra är tidplanen politiskt motiverad. Pandemin är inte över, krishanteringen är inte färdig och vi vet inte hur det gick. Men kommissionen slutrapport är klar i dag.

Det är som att dela ut poäng i en fortbollsmatch i halvtid.

För Moderaterna var det viktigaste av allt att kommissionen skulle bli klar i god tid innan valet, gissningsvis för att de ska kunna misstroendeförklara ministrar på samma sätt som de gjorde vid Transportstyrelseskandalen.

Men mängder av människor blir fortfarande smittade varje dag, belastningen på vården är tung och tittar vi ut i världen finns helt olika strategier för att hantera läget.

Allt detta borde självklart ha behandlats i en granskning.

Regeringen styr riket

För det tredje verkar kommissionen hittills ha funderat mer på formalia än hur krishanteringen faktiskt fungerade i praktiken.

Slutsatsen i kommissionens första delrapport är att regeringen är ansvarig för brister i äldreomsorgen eftersom det står i Regeringsformen att regeringen styr riket.

Det imponerar inte.

Just denna slutsats kräver dessutom inte någon granskning alls av äldreomsorgen, eftersom detta stod i Regeringsformen långt innan pandemin.

Däremot speglar det inte verkligheten.

Äldreomsorgen är kommunal

Äldreomsorgen styrs nämligen av kommunpolitikerna. Något som regeringen inte kan göra så mycket åt eftersom även det kommunala självstyret är inskrivet i grundlagen.

Jag hoppas att Coronakommissionen i sin slutrapport når djupare än till frågor som vem som skrivit vilka protokoll eller vilken myndighet som upphandlat vad.

Men jag är stillsamt tveksam.

Det som kanske mest av allt skulle behövas är en kritisk utvärdering av den decentraliserade modell för krishantering som Sverige har.

Jag tycker vi ska fundera på att byta till en struktur där kaptenen faktiskt ska styra skutan när den är i kris.

Byt modell för krishantering

Lobbyorganisationen Sveriges kommuner och Regioner, SKR, som i praktiken styrt mycket av krishanteringen är inte vald av någon och omfattas inte ens av offentlighetsprincipen.

Den bör antingen läggas ner eller demokratiseras. Ska den ha denna makt bör den väljas i fria val.

Likaså bör myndigheternas självständighet minskas vid en kris till förmån för någon form av ministerstyre. Att valla katter är ineffektivt ledarskap.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap skulle behöva bli en operativ civil krisledning med uppdrag att leda övriga myndigheter direkt under regeringskansliet.

Detta är några exempel på hur en ny modell skulle kunna se ut.

Vem blir syndabock?

Men tyvärr, jag tror inte det framtida samtalet kommer att handla om detta.

Jag tror istället sökandet efter syndabock kommer att fortsätta och att vi sen riskerar att stå lika dåligt rustade vid nästa civila kris.

När detta skrivs befinner sig Sverige i skuggan av Rysslands invasion i Ukraina. Det är en militär och säkerhetspolitisk kris med raka beslutsvägar och ett minimum av småpåvar.

Även vår civila krishantering har en hel del att lära av detta.