Magdalena Anderssons moral är inte problemet

Arbetslivsfusket är ett systemfel

Magdalena Andersson

Naturligtvis är det en säkerhetsrisk när någon som är efterlyst anlitas för att städa statsministerns hem. Den som är ansvarig för skyddet av regeringschefen har inte gjort sitt jobb. Och det ansvaret har Säkerhetspolisen.

Den delen av historien med Magdalena Anderssons papperslösa städare är inte komplicerad. Den borde dessutom vara lätt att fixa. Självklart måste SÄPO ha rutiner för att kontrollera alla som släpps in i statsministerns bostad. Det har brustit och jobbet måste göras om.

Att personen av allt att döma inte kom in i Anderssons bostad spelar inte så stor roll. Sverige har sett mer än tillräckligt av våld mot ledande politiker.

Mer komplicerad

En annan del av historien är mer komplicerad. Den handlar om det skuggsamhälle som blivit en del av svensk arbetsmarknad. Att ett företag ens får idén att skicka en illegalt anställd städare med ett utvisningsbeslut till statsministerns bostad säger ganska mycket.

Magdalena Andersson säger själv att hon frågat städföretaget om de har kollektivavtal när hon anlitade dem. Svaret blev att allt var i sin ordning.
Kan man begära mer?

Det kan man, när vi talar om en ledare för det Socialdemokratiska Arbetarepartiet. Magdalena Andersson kunde ha kollat bättre, och oftare. Man kan trots allt inte förvånas om en fifflare glider på sanningen.

Går att kolla på nätet

Sedan 2018 har Kommunal som organiserar anställda i hemstädningsbranschen dessutom ett verktyg på nätet där privatpersoner kan kontrollera om det finns ett avtal.

Om Andersson inte själv haft tid och inte velat använda sin stab på departementet hade hon kunnat be LO:s ordförande om hjälp att hitta en seriös firma. De träffas trots allt regelbundet.

Hon kunde också ha frågat sin partisekreterare. Tobias Baudin som har utmärkta kontakter i Kommunal. Magdalena Andersson skulle till och med ha kunnat be den biträdande arbetsmarknadsministern Johan Danielsson om hjälp.

Hans jobb är trots allt just att få ett stopp på kriminaliteten på svenska arbetsplatser.

Löser inte problemet

Men inget av det där löser problemet. De krav vi ställer på en socialdemokratisk partiordförande kan inte gälla alla. Frågan om svart arbetskraft och utnyttjande av skyddslösa människor kan inte lösas med moralism. Det handlar om ett systemfel.

Det gäller inte bara hemstädning. I många branscher riskerar företagare som vill hålla sig till reglerna och betala anständiga löner helt enkelt att slås ut av oseriösa konkurrenter.

Svart arbetskraft och utnyttjande av människor som saknar papper är en sida av saken. Fusk med arbetstider och arbetsmiljö en annan. Ofta är arbetet dessutom organiserat i kedjor av entreprenörer som gör det nästan omöjligt för någon att ha kontroll.

De människor som utnyttjas är alltid de verkliga offren.

Kan inte ha det så här

Vi kan inte ha det så här. Inte om vi med gott samvete ska kunna säga att vi har en arbetsmarknadsmodell som fungerar. Inte om vi ska säga att vi har ett samhälle som fungerar.

Myndigheter måste kontrollera mer och samarbeta ännu bättre. Facken måste prioritera arbetet mot fifflarna, men de måste också få möjligheter att klara uppdraget. Och som privatpersoner måste vi inse att om en tjänst är osannolikt billig är det antagligen något som är skumt.

Historien om Magdalena Anderssons illegala städhjälp är en ödets ironi. Sedan dag ett som statsminister har hon betonat arbetet för att trycka tillbaka arbetslivskriminaliteten.

Det som hände den 21 december visar framför allt att det kommer att bli en enorm uppgift.

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.