Att välja pensionsfond gör oss inte trygga

När opinionsinstitutet Novus på uppdrag av ett försäkringsbolag frågar svenska folket är det inte ens två av tio som känner förtroende för premiepensionssystemet.

“Att sjunka lägre blir nog svårt”, sa pensionsekonomen Mattias Munter till Svenska Dagbladet.

För en del samhällssektorer är verkligen förtroendet allt. Det gäller välfärdsverksamhet som sjukvård och omsorg, liksom rättsväsendet som just nu står överst på den politiska dagordningen. Men det gäller verkligen också pensionerna. Vi måste helt enkelt kunna lita på systemen, eller göra om alla våra prioriteringar i livet.

Befogad oro

Att människor är skeptiska är inte det minsta konstigt. Trots högkonjunktur och stigande börser har nämligen PPM-systemet hamnat i djup kris. Massor av fonder, dålig kontroll och - kanske framför allt - det ogenerade rofferiet som avslöjats kring bolag som Allra skapar inte direkt tilltro.

Det där ska förhoppningsvis till sist vara på väg att rättas till. Pensionsmyndigheten har fått större befogenheter. Antalet fonder ska minskas, kontrollen ska skärpas och personerna bakom bolag som Allra utreds för brott.

Men bristen på förtroende för premiepensionssystemet handlar inte bara om bristande kontroll. PPM-systemet har nämligen aldrig bara varit en fråga om pensioner. Hela idén handlade redan från 1994 när konstruktionen sjösattes om politik, och om att få människor att betrakta sig själva som investerare och spekulanter.

Borgerlig pedagogik har vi kallat det tidigare.

Alla skulle bli aktieägare

Vi skulle alla bli en liten del av den nya finansiella ekonomin, och på kuppen göra aktieägarnas intressen till våra.

På den tiden beskrevs det som närmast omoraliskt att vägra välja och i stället låta 7:e AP-fonden, Såfa, förvalta pengarna.

Nu visar det sig att 25 år av liberal uppfostranskampanj haft mycket liten effekt. I en annan undersökning, gjord av SIFO för 7:e AP-fondens räkning, svarar nämligen en majoritet att de tycker att staten har ett ansvar för hur deras pensionspengar förvaltas.

En ganska rimlig tanke, när man funderar på saken. Våra PPM-avgifter är trots allt ett uttryck för att vi valt att ha ett gemensamt pensionssystem. Och det är i sin tur ett uttryck för ett gemensamt välfärdssamhälle som människor gillar.

Att de värsta avarterna i PPM-systemet nu städas bort är förstås bra, men det räcker knappast. Det är nog dags att acceptera att den politiska planen bakom reformen inte har fungerat. Svenska folket tycker fortfarande att tryggheten är ett gemensamt ansvar.

Det enda raka vore faktiskt att skrota hela PPM-systemet.