Misstroende ger inte några svar

Rapportering om IT-skandalen på Transportstyrelsen är redan full av frågetecken. Men efter gårdagens intensiva mötesaktivitet i riksdagen och i Rosenbad finns det ännu en fråga som måste ställas.

När ledarna för oppositionen talar om att kräva en misstroendeomröstning mot åtminstone infrastrukturminister Anna Johansson måste man fråga sig, vad är det exakt som Johansson har gjort för fel?

Det handlar ju inte om att hon tagit initiativ till den famösa och kritiserade upphandlingen av IT-tjänster för Transportstyrelsens räkning. Den inleddes, trots Säkerhetspolisens skepsis, under moderaten Catharina Elmsäter-Svärds tid som minister.

Valde fel

När Transportstyrelsens numer avsatta chef Maria Ågren tog över hade processen gått så långt att valet stod mellan att bryta mot lagen eller att låta datakrångel skapa stora samhällsproblem.

I dag vet vi att Ågren valde fel.

Statsminister Stefan Löfven förklarade i måndags att regeringen är beredd att strama upp reglerna för privatisering av känsliga myndighetsuppgifter så att framtida misstag kan undvikas. Hur ser Anna Kinberg Batra och Annie Lööf på det?

Kritiken mot Anna Johansson kan egentligen inte heller handla om att hon varit passiv när hon fått information om missförhållandena på Transportstyrelsen. I januari i år delgavs Maria Ågren misstanke om brott i sin roll som generaldirektör. Anna Johansson och regeringen stängde av henne från jobbet på Transportstyrelsen med omedelbar verkar.

Under våren har Ågren haft placering i regeringskansliet.

Fick sparken

När misstanken i början av juli resulterade i ett strafföreläggande om böter på 70 000 kronor som Transportstyrelsens tidigare chef accepterade fick Ågren definitivt sparken. Regeringen beslutade att anmäla henne till Statens ansvarsnämnd.

Dessutom fick styrelsens ordförande Rolf Annerberg sluta, av personliga skäl som den försiktiga omskrivningen lyder.

Kan Jan Björklund eller Ebba Busch Thor lova att de skulle ha agerat ännu mer kraftfullt?

Det finns viktiga frågor som inte fått några svar. De handlar till exempel om hur arbetet på näringsdepartementet fungerat, om hur krisen behandlades i regeringskansliet och om när oppositionen borde ha fått information om regelbrotten på Transportstyrelsen.

Det är precisa frågor som kräver precisa svar, svar som till exempel konstitutionsutskottets granskning eller den utredning regeringen lovat tillsätta skulle kunna ge.

En misstroendeomröstning, framdriven av partipolitiska motiv, lär däremot inte ge oss några svar alls.

Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.