Varför låter vi näthatet tysta kvinnor?
En krigsförklaring mot samhället
Näthatet ökar i Sverige, visar en studie från FOI, Totalförsvarets forskningsinstitut. Och det slår särskilt mot kritiska röster i samhället. Mest drabbade är journalister – kvinnliga journalister.
Hela sju av tio kvinnor i yrkeskåren har mottagit hat enligt FOI.
Hatet är uppenbart könsstyrt. Männen får främst hat riktat mot sina åsikter, mot vad de uttalar sig om. Kvinnor drabbas i stället av sexualiserat hat riktat mot sin person.
Trots att nätkommentarerna oftast juridiskt inte klassas som hot upplevs det som hotfullt bland kvinnorna. Detta är lika mycket ett samhälls- som arbetsmiljöproblem. Ett mycket allvarligt sådant.
Rösterna behövs
För det är inte bara de mest hårdhudade kvinnliga journalisterna som ska kunna jobba kvar. De som står pall, de som lyckas stänga hatet ute.
Röster i samhällsdebatten ska inte få tystas så enkelt.
Att vara journalist i dag är något annat än för några årtionden sedan.
Vill vi på allvar försvara demokratin måste också kvinnliga journalister kunna jobba utan rädsla.
Aftonbladet Kultur var bland de första som uppmärksammade det sexualiserade näthatet när bland andra Åsa Linderborg 2005 beskrev vad hon som kvinnlig skribent tvingades utstå. Sedan dess har det bara blivit värre.
Hatet har också kommit närmare. Det når rakt in i vardagen. Som notiser på mobilskärmen, som inlägg på privata forum.
Det är inte konstigt att hatet tär.
Rädslan och utsattheten som det skapar har flera kvinnliga journalister, influencers och politiker flera gånger vittnat om.
Att FOI lyfter det utbredda hatet är viktigt. För det växande fenomenet är i högsta grad ett samhällshot.
Granskande media har blivit viktigare än på länge i tider av fake news och växande högerpopulism. Och här behövs alla röster.
Hot mot demokratin
Det värsta är att näthatet fungerar. Att det faktiskt tystar.
Det är i princip helt riskfritt att skriva könsord eller skicka målande sexuella beskrivningar till kvinnliga journalister.
Hatet i sig behandlas oftast inte som brott. Samhällets signal är därmed att näthat accepteras.
Här finns ett lagmässigt tomrum som behöver fyllas och straffen behöver skärpas.
Visst bör yttrandefrihet värnas, men grundlagens skrivning kan aldrig ha varit avsedd att skydda fega tangentbordskrigare i att tysta kritiska röster.
Vill vi på allvar försvara demokratin måste också kvinnliga journalister kunna jobba utan rädsla.
Hot och hat som tystar bör ses som en krigsförklaring mot samhället.
***
Chatta med Lina Stenberg. Chatten öppnar 09.00, men ställ dina frågor redan nu.
Denna chatt är stängd.
- Lina Stenberg17 dec 2020
Tack för en bra chatt! Ha en fortsatt bra dag!
- Lina Stenberg17 dec 2020
Hej Laila,
Jag tror att du har en viktig poäng i hur vi bör betrakta de här brotten. Det finns redan lagstiftning om tex hot mot tjänstemän som skulle kunna tillämpas i de här fallen. Eller varför inte som du skriver som kvinnofridsbrotten.
- 17 dec 2020
Det här är det nya sättet att trakassera kvinnliga röster. Men minns att vi oxå har män som lever i skyddat boende färför att de utmanat fascistiska grupper. Det otäcka är att polisanmälning inte funkar, polisen agerar inte. Man borde utvidga kvinnofridsbrotten till att omfatta även politiska hat o hot mot kvinnliga opinionsbildare. Journalister utsätts i princip på samma sätt som kvinnor som råkar ut för psykiska trakasserier av sina partners.
Laila Edholm - Lina Stenberg17 dec 2020
Hej Kick,
Jag tycker att politiker bör lyfta frågan om näthat som det demokratiska problem det är. Både när journalister och kvinnliga politiker tystas.
- 17 dec 2020
Långsiktig är det skolan och föräldrarna som får stå för vilket samhälle vi lever i. Kortsiktigt är det politikerna som får visa vad dom tycker är rätt. Vad ska de ta till och ge för riktlinjer?
kick leijnse