Mejla

Lina Stenberg

Varför låter vi näthatet tysta kvinnor?

En krigsförklaring mot samhället

Publicerad:
Uppdaterad:

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Foto: DENNIS PETTERSSON

LEDARE

Näthatet ökar i Sverige, visar en studie från FOI, Totalförsvarets forskningsinstitut. Och det slår särskilt mot kritiska röster i samhället. Mest drabbade är journalister – kvinnliga journalister.

Hela sju av tio kvinnor i yrkeskåren har mottagit hat enligt FOI.

Hatet är uppenbart könsstyrt. Männen får främst hat riktat mot sina åsikter, mot vad de uttalar sig om. Kvinnor drabbas i stället av sexualiserat hat riktat mot sin person.

Trots att nätkommentarerna oftast juridiskt inte klassas som hot upplevs det som hotfullt bland kvinnorna. Detta är lika mycket ett samhälls- som arbetsmiljöproblem. Ett mycket allvarligt sådant.

Rösterna behövs

För det är inte bara de mest hårdhudade kvinnliga journalisterna som ska kunna jobba kvar. De som står pall, de som lyckas stänga hatet ute.

Röster i samhällsdebatten ska inte få tystas så enkelt.

Att vara journalist i dag är något annat än för några årtionden sedan.

Vill vi på allvar försvara demokratin måste också kvinnliga journalister kunna jobba utan rädsla.

Aftonbladet Kultur var bland de första som uppmärksammade det sexualiserade näthatet när bland andra Åsa Linderborg 2005 beskrev vad hon som kvinnlig skribent tvingades utstå. Sedan dess har det bara blivit värre.

Hatet har också kommit närmare. Det når rakt in i vardagen. Som notiser på mobilskärmen, som inlägg på privata forum.

Det är inte konstigt att hatet tär.

Rädslan och utsattheten som det skapar har flera kvinnliga journalister, influencers och politiker flera gånger vittnat om.

Att FOI lyfter det utbredda hatet är viktigt. För det växande fenomenet är i högsta grad ett samhällshot.

Granskande media har blivit viktigare än på länge i tider av fake news och växande högerpopulism. Och här behövs alla röster.

Hot mot demokratin

Det värsta är att näthatet fungerar. Att det faktiskt tystar.

Det är i princip helt riskfritt att skriva könsord eller skicka målande sexuella beskrivningar till kvinnliga journalister.

Hatet i sig behandlas oftast inte som brott. Samhällets signal är därmed att näthat accepteras.

Här finns ett lagmässigt tomrum som behöver fyllas och straffen behöver skärpas.

Visst bör yttrandefrihet värnas, men grundlagens skrivning kan aldrig ha varit avsedd att skydda fega tangentbordskrigare i att tysta kritiska röster.

Vill vi på allvar försvara demokratin måste också kvinnliga journalister kunna jobba utan rädsla.

Hot och hat som tystar bör ses som en krigsförklaring mot samhället.

***

Chatta med Lina Stenberg. Chatten öppnar 09.00, men ställ dina frågor redan nu.

Laddar Live Upplevelse

Av: Lina Stenberg

Publicerad:

LÄS VIDARE

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.