Liberaler utan röda linjer har ingen själ

Nyamko Sabunis självskadebeteende kör partiet i botten

Vill Nyamko rädda Liberalerna från undergång kan det kanske vara värt att lyssna på väljarna.

Det är turbulenta tider i Sverige. Midsommar som normalt innebär politisk stiltje är i år något helt annat.

Sedan i måndags råder ett slags undantagstillstånd efter att misstroendeförklaringen mot Stefan Löfven klubbades igenom i riksdagen. Och Centerpartiet förklarade sig i onsdags vara villiga att gå Vänsterpartiet till mötes och släppa kravet på fri hyressättning i januariavtalet. Nu väntar hela Sverige på besked, blir det nya talmansrundor eller blir det ett extra val med bara ett år kvar till ordinarie val?

I den allmänna röran av fingerpekningar om vem som bär skulden för att vi hamnat här, har en partiledare slunkit igenom förvånansvärt lättvindigt.

Samma partiledare som nu håller i bollen som kan lösa krisen. Nyamko Sabuni, som under våren släppt alla röda linjer och som nu vill samarbeta med antiliberala SD, har i veckan segerrusigt basunerat ut att januariavtalet är dött.

Liberalernas ansvar

Och hon vägrar ta Annie Lööfs och Stefan Löfvens utsträckta händer för att återuppliva avtalet.

Det hela är ansvarslöst, men också märkligt.

Och apropå ansvar. För det populistiska parti som L alltmer blivit med Nyamko Sabuni vid rodret är inte detsamma som väljarna röstade fram 2018 när Jan Björklund utan att tveka stängde alla dörrar till SD.

Hur gärna Sabuni än vill tänka att hon leder partiet på samma mandat som i förra valet, så är det inte helt självklart. För även om hon – med knapp majoritet – fått med sig partiet i den nya riktningen är splittringen märkbar i ett så litet parti. Tongivande profiler som Bengt Westerberg hotar nu att sluta rösta på partiet och hyllar i stället Annie Lööf.

Det kan ju finnas en poäng med att återgå till att bli det man heter, att leva upp till sitt namn och att vägledas av liberala principer igen.

Det är svårt att inte se kopplingarna mellan högergir och väljarflykt. Sedan valet har Liberalerna mer än halverat sitt stöd. Uppenbarligen är Sabuni fel ute, men frågan är om hon bryr sig.

Inget annat parti har gjort i närheten av samma metamorfos som L. Och inget annat parti är heller lika tydligt under riksdagsspärren med sina 2,5 procent i senaste SCB-mätningen.

Hur liberala strateger tänker just nu är svårt att förstå. Den största skräcken borde vara ett extra val, särskilt om partiet håller sin nuvarande kurs riktad långt högerut.

Sabuni kan lyssna på väljarna

Kanske är det rent självskadebeteende som pågår på L:s riksdagskansli när man struntar i verkligheten och satsar alla pengar på ett återupplivat Alliansen – inklusive SD.

Men en tillbakagång till det Björklund stod för, till det väljarna faktiskt röstade för i valet 2018, vore kanske inte så dumt om man ändå vill överleva.

Och inte bara det. Det kan ju finnas en poäng med att återgå till att bli det man heter, att leva upp till sitt namn och att vägledas av liberala principer igen.

Det sägs att Nyamko Sabuni valde parti utifrån möjligheten att lättast kunna göra karriär. Nu har hon kommit så långt hon har kunnat gå i Liberalerna. Hon har fortfarande chansen att ställa saker till rätta, att ta ansvar och lyssna på väljarna.

Eller så kan hon köra partiet i botten bara för att se hur långt hon kan komma.

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.