Inga journalister ska behöva riskera livet
Hatet tvingar svenska reportrar till självcensur
I förra veckan sköts den nederländska journalisten Peter R. de Vries utanför en tv-studio i Amsterdam. Efter att ha fått flera skott, bland annat i huvudet, fördes han till sjukhus. I går kom den tragiska nyheten att han inte överlevt.
Och Nederländerna är i chock. Såhär långt har aldrig hatet eller hoten mot journalister gått i landet. Och de Vries var både välkänd och omtyckt. Men hans orädda arbete i att avslöja sanningen om den grova kriminaliteten i landet var bevisligen för farlig.
Just den här kvällen hade de Vries avsagt sig beskydd, något han annars ofta behövde. Men som hans familj har skrivit till allmänheten efter den tragiska bortgången. "Han levde efter sin övertygelse, on bended knee is no way to be free".
Ett farligt yrke
Att vara journalist är inget riskfritt jobb. Som Erik Halkjaer på Reportrar utan gränser skriver på Twitter, är dödsfallet det fjärde inom kåren i Europa på lika många år.
I övriga världen är situationen för journalister ofta ännu farligare. Många minns den mångåriga SR-korrespondenten Nils Horner som mördades på öppen gata i Kabul i Afghanistan 2014.
Också Martin Schibbyes och Johan Perssons ödesdigra reportageresa till Etiopien för att berätta om situationen i Ogaden-regionen är välkänd. 438 dagar satt de i etiopiskt fängelse innan de kunde komma hem i september 2012.
Det pågår en oroande trend i världen. Pressfriheten som länge har blivit bättre backar nu. Bara 12 av världens länder har en bra pressetik enligt rapporten Press Freedom Index, publicerad tidigare i år.
Att så många ens överväger att censurera sig själva av rädsla borde vara en varning att ta på allvar.
Och Sverige ligger förhållandevis bra till. Men en varningsflagga finns. Hat och hot mot journalister ökar.
I en ny undersökning baserad på 10 000 svenska journalisters röster syns tydligt hur utsatt gruppen är. Det handlar om allt från förolämpningar, förtal, sexuella trakasserier till rena hot.
Och värst är det för utlandsfödda och yngre journalisterna och de som skriver om migration, rasism och kriminalitet.
Fri media kräver skydd
Hatet och hoten sätter spår, visar undersökningen. Mer än 20 procent svarar att deras hälsa påverkas negativt. Och medan nästan hälften svarar att de anpassar rapporteringen för att undvika hatet avstår hela fyra av tio att rapportera om ett ämne av samma skäl.
Detta är allvarligt. Men det säger också en hel del om vilka utmaningar vi står inför om det ska fortsätta finnas ett klimat där journalister kan gräva och rapportera om sådant som behöver komma fram.
Om vi vill ha kvar den fria media som så länge varit en självklar del av vår demokrati.
Det som hände i Nederländerna får inte hända igen, och vi måste se till att det inte sker här. Inga journalister ska behöva vara rädda för sina liv. Att så många ens överväger att censurera sig själva av rädsla borde vara en varning att ta på allvar.
Här krävs ett större skydd från samhället så att media kan verka ostört. För det kan inte läggas på de allra modigaste journalisternas axlar, som de Vries, att bära upp en av demokratins så viktiga grundstenar.
Ansvaret för den fria journalistiken måste bäras av oss alla.