Varför män fortsätter att jaga val och varg
Djuren hotas av utrotning
De mäktigaste djuren är de mest attraktiva.
I Japan är jakten på val så viktig att den japanska regeringen i tisdags beslutade att hoppa av den internationella valfångstkommissionen.
Trots att valen är ett hotat djur tänker japanerna återuppta den kommersiella valjakten. Det är därför man lämnar kommissionen och struntar i sitt ansvar för den globala havsmiljön.
Man säger sig ha andra och högre värden.
Japan är en del av en nordlig kultur där valjakten historiskt sett varit central. Om vi fortsätter västerut hittar vi så småningom också Norge och Island. Två andra länder som på alla sätt försökt försvara någon slags urgammal rätt att jaga val.
En gång var den begriplig. Efter andra världskriget låg Japan i ruiner.
Då var det valköttet som mättade en svältande befolkning. Men det var länge sedan. Trots dagens kampanjer för att få japanerna att äta val föredrar de numera kött från andra djur.
Djuren riskerar att ta slut
Norge har en tusenårig historia av valfångst. Valen jagades för köttet och oljan som användes i de lampor som lyste upp Europa under 1800-talet. I dag äter norrmännen annan mat och ljuset får de från två hål i väggen. Ändå vill de fortsätta att jaga val.
Av tradition, säger man i både Japan och Norge. Av hänsyn till den kustnära befolkningen. För att vinna röster och för att inte förlora sina egna politiska mandat. I valfångstkommissionen har länderna på olika sätt slagits för sin valjakt och man kan undra varför.
Djuren riskerar ju att helt enkelt att ta slut.
Island beslutade tidigare i år att sluta jaga vikval. De var för få, jakten blev för dyr och frågan är om inte turisternas valsafarier drar in mer pengar än jakten. Vi ska vara rädda om de mäktiga djuren.
Sverige har ingen val, men vi delar ett annat vilddjur med Norge. Vargen springer i gränsmarkerna och i till exempel Värmland är den ett verkligt problem.
Konkurrerar med människan
Den river älgar, renar, får och kor. Den ger sig på jakthundar och självklart utgör den ett hot mot både jägare och djurägare.
Ingen kan påstå att den vilda vargen är farlig för oss människor, men den konkurrerar med människan om samma föda. När vargen dessutom ger sig på tamhundar vill många värmlänningar ha licensjakt även i vinter. Den lagliga jakten brukar ju börja nu vid årsskiftet, men den här vintern blir det ingen. Naturvårdsverket säger ifrån, vargarna är för få.
Det är givetvis lätt att sitta i Stockholm och ha åsikter om vargjakten. Men faktum är att vargen är hotad. Stammen har minskat de tre senaste åren. Inventeringsperioden vintern 2017-2018 visar att det fanns 305 vargar i Sverige. Det är en minskning med fjorton procent jämfört med vintern dessförinnan då vi hade 355 vargar.
Sveriges Lantbruksuniversitet konstaterar att 60 vargar försvinner spårlöst varje år. Tjuvjakten på varg har ökat med närmare femtio procent, den dödar i dag fler vargar än någonting annat och någon måtta får det ändå vara.
Måste visa respekt för naturen
Om en varg uppträder hotfullt har man rätt att bedriva skyddsjakt. De som tjuvskjuter varg har ett helt annat syfte, de vill utrota vargen. De vill ha skogen för sig själv och precis som de japanska valfångarna hävdar de sig egen rätt framför hänsyn till miljön.
Licensjakten var ett försök att jämka samman olika intressen. Det går som sagt inte att sitta i Stockholm och ha åsikter om hur folk ska leva i Värmland. Man får försöka förstå hur det är att ha varg inpå knuten.
Det går inte att sitta i Sverige och ha åsikter om den japanske fiskare som sedan generationer gett sig ut på haven får att fånga det största djuret av alla.
Men i Stockholm, Sverige, har man ändå rätt att tycka att även jagande män måste visa respekt för naturen.
Och att det innebär att också de mäktigaste djuren måste få finnas kvar.