Utan nya elnät rullar elbilen inte en meter
Branschen behöver långsiktighet - politiken går åt motsatt håll
Tovåsen. Kommer du ihåg namnet? När den väldiga transformatortransporten lämnade Hitachi Energys fabrik i Ludvika var Tovåsen destinationen. Nu står jag själv här.
På andra sidan dalen kan jag se hur vindkraftsparkerna växer fram på Björnberget och Gubbaberget. Ännu är bara de första delarna av tornen på plats, men de sticker redan upp ovanför träden. När allt lyfts på plats kommer de 82 meter långa vingarna att rotera kring ett centrum 163 meter upp i luften.
För att den som aldrig sett ett vindkraftverk ska förstå kan jag säga att Kaknästornet sträcker sig 155 meter upp i luften.
På väg upp genom Hälsingland har det försommarleende landskapet långsamt förändrats. Norr om Ljusdal får nyslagna ängar, betande djur, träslott och blommande vägrenar ge plats för något mörkare.
Granar och tallar, stundtals ganska brutala kalhyggen och allt färre spår av människor.
Det är här elnätsbolaget Ellevio bygger en anslutningspunkt till elnätet och det är här transformatorn som väger 390 ton ska stå. I kväll är det dags.
– Den ska vara här vid midnatt, säger Olof Nilsson.
Han har arbetat med att bygga upp transformatorstationen sedan i höstas. Markarbeten och annat började tidigare. Planeringen för åtta eller nio år sedan.
När vindkraftsklustret på gränsen mellan Ånge och Ljusdal är färdigt kommer det att ha potential att producera ungefär lika mycket el i stunden som Stockholm förbrukar som mest under en kall vinterdag.
Att bygga elinfrastruktur, kraftledningar, transformatorstationer och så vidare, behöver inte ta särskilt lång tid. Något eller några år.
Med överklaganden och handläggningstider tar dock processen för att få alla tillstånd och tillgång till marken ofta mellan tio och tolv år.
"Houston, we have a problem", som astronauterna skulle ha sagt.
– Ibland känner jag mig som en stoppkloss, säger Magnus Albinsson.
Han arbetar med stora projekt åt Ellevio och har varit med och planerat Tovåsen från början. Nu kan han konstatera att utbyggnaden av elnätet inte alls möter kraven.
Mellan konsumenter och producenter finns ett elnät som måste byggas ut
I ena änden finns hushåll och industrier som behöver allt mer el för att ladda elbilar, tillverka fossilfritt stål eller vad det nu kan vara. I den finns andra producenter som mer än gärna skulle vilja investera i kraftproduktion, framför allt vindkraft men i växande utsträckning också solcellsparker.
Mellan konsumenter och producenter finns ett elnät som måste byggas ut. Behoven är enorma. Branschens uppskattning är att det svenska elnätet kommer att kräva investeringar 670 miljarder fram till 2045.
För orter som Ljusdal och Ånge kan tillgången till lokalt producerad grön el bli ett sätt att locka industriinvesteringar.
Samtidigt som Ellevios transformator anlände till Tovåsen meddelade Svenska Kraftnät att man kommer att satsa runt 40 miljarder på sex transmissionsnät för att underlätta utbyggnaden av havsbaserad vindkraft.
Branschen är brännhet, och som vanligt dyker frågan om arbetskraft och kunskap upp.
– Kompetensen i Sverige är i toppklass. Vi har verkligen skickliga entreprenörer när det handlar om att bygga elnät, säger Magnus Albinsson.
Frågan är bara om arbetskraften kommer att räcka till när det storsatsas på omställning överallt.
Det kommer också att behövas investeringar och teknikutveckling inom till exempel energilagring. Batteritekniken tar stora steg framåt. Lagringen av energi som vätgas också. Och Vattenfall och andra tittar på möjligheten att använda vatten. Det statliga företaget utreder möjligheten att återstarta pumpkraftverket Juktan utanför Storuman som ett sätt att jämna ut tillgången på energi.
Det mesta av dessa investeringar kommer att behöva göras det närmaste årtiondet. Annars bromsar bristerna i elnätet den nya elektrifieringen. Och då bromsas hela omställningen av samhället.
Energipolitik är komplext, och den förutsätter långsiktighet. Den politiska debatten har rört sig i motsatt riktning. Som om valet står mellan två eller tre sätt att producera energi. Eller mellan två eller tre sätt för oss att ta oss till jobbet.
Om vi mer än fördubblar vårt elbehov till 2045 kommer det att behövas många vindkraftverk
Ändå är alla som tänkt efter överens om att det i vart fall på kort sikt bara är vindkraften som kan leverera den elenergi vi behöver. Effekten på en av reaktorerna i Forsmark kan höjas lite. Vattenkraftverk kan kanske moderniseras en smula. Men om vi mer än fördubblar vårt elbehov till 2045 kommer det att behövas många vindkraftverk.
Och många ställverk.
Att den här stamnätsstationen hamnar på Tovåsen har två förklaringar. Den ena är vindkraftsparker som de på Björnberget och Gubbaberget. I området finns ytterligare ett antal parker, och planer på fler.
Anläggningen är redan förberedd för ytterligare en transformator.
Det andra skälet till att jag står på ett berg i nordligaste Hälsingland finns ovanför våra huvuden.
– Här går en av Svenska Kraftnäts stora stamnätsledningar som i dag transporterar elen från den norrländska vattenkraften till konsumenterna söderut, säger Magnus Albinsson.
Utbyggnaden av elnäten är inte bara en ekonomisk och en byråkratisk utmaning. Den kräver dessutom att många olika organisationer lyckas samarbeta. Vindkraftsbolagen måste ha anslutningspunkter som den på Tovåsen för att kunna räkna hem sina investeringar. Nätbolag som Ellevio behöver kraftbolagen. Och alla är beroende av det stamnät som staten driver genom Svenska Kraftnät.
Själva transformatorn ska stå på ett betongfundament med en uppsamlingsbassäng för eventuella utsläpp. Här kan spänningen på den el som kommer in från transformatorstationer ute vid vindkraftsparkerna höjas så att den kan matas in i Svenska Kraftnäts stamnät.
Det kommer att behöva byggas många anläggningar som Tovåsen de närmaste åren. Frågan är bara när alla ska inse att elnäten är en lika viktig del av omställningen som laddstolpar till din elbil eller kraftverk som kan producera billig och grön el.