Håna inte den stackars klimataktivisten i Mello

Hoppas det är bättre belysning på semin ikväll

Inte ens forskare tror att vetenskapen ensamt kommer lösa klimatkrisen.

Det var en gång en klibbigt het sommardag. Svetten lackade i pannan och min dåvarande kille frågade mig: hur illa ställt är det med klimatkrisen? Egentligen?

Jag svarade. Hans pupiller vidgades. Pannan veckade sig.

– Men, men… om alla bara la alla pengar på forskning så skulle väl allt kunna lösa sig? Eller hur?

– Det är inte riktigt det som är problemet, svarade jag. Det är ju inte värt att satsa på forskning när resultatet ändå ignoreras.

Det är just av den anledningen Loreens framträdande stördes av en aktivist förra helgen. Dávid Alcer är nämligen inte bara aktivist för Återställ Våtmarker, han är även solcellsforskare. Dagens ETC frågade honom varför han valde att storma scenen.

– Så länge vi inte tar steg för att trycka på våra politiker så att de tvingas ändra sig kommer det pågående dödsprojektet, som klimatkrisen är, inte att upphöra.

Poäng: finns.

Vi vet vilka lösningar som krävs, men vi har också makthavare som vägrar att införa dem. Och vi pushar dem inte.

I dagens ekonomiska system tjänar du pengar på att ta dra ut en gigantisk borr mitt i Nordsjön och pumpa upp en svart gegga från havsbotten. Sedan eldar du upp den. Oljans avgaser förorenar luften, förvärrar klimatkrisen och är cancerogen.

En femåring förstår idiotin. Och det är just därför som “mer forskning” inte är det enda svaret.

Det här handlar om att bryta ett invant mönster. Är det värt att vi begår kollektivt självmord för att fortsätta ha en ekonomi som bygger på evig tillväxt?

Alcer ställde frågan till Melodifestivalens tittare. Andra låter juridiken få svara. Ett exempel på detta är Oxfam, Jordens vänner och Notre Affaire à Tous som tagit den franska banken BNP Paribas till domstol.

Orsaken? Bolaget är Europas största investerare när det kommer till expandering av fossila bränslen. Organisationerna menar att BNP Paribas verksamhet går stick i stäv med fransk lagstiftning. I fransk lag står det nämligen att stora företag i landet är skyldiga att se till att deras verksamhet inte förstör miljön eller äventyrar mänskliga rättigheter.

Lex klimatkris.

Oavsett metod så kokar det hela ner till samma fråga: kan vi fortsätta leva i ett samhälle där man tjänar enorma pengar på att förstöra naturen istället för att bevara den?

Såklart inte.

Destruktiva mönster måste brytas. Det var bland annat därför jag till slut dumpade min kille. Det var ett beslut som var smärtsamt i stunden, men en vinst i längden. Detsamma gäller dumpningen av kapitalismen. Och den kan bara försvinna genom modig politik, inte mer forskning.

Ikväll är det tydligen semifinal i Mello. Jag hoppas aktivisterna får bättre ljussättning.