Klart studenterna förtjänar att firas
Gymnasieelever i coronakrisen – glädjeskriken behövs
Vi störtade ut till väntande vänner, syskon, föräldrar som var blanka i ögonen av stolthet, till mängder av osorterade släktingar. Vi möttes av pinsamma skyltar med bebisknubbiga bilder (mardrömmen var nakenfoton) och av blommor och jubel. Alla kramades. Sen blev det åka av.
Iväg på flak, in i inhyrda sportbilar och i vårt fall en gammal brandbil. Det tutades och skreks. De vita mössorna vinkade. Det ösregnade. Efter ett tag såg vi allihop ut som dränkta katter. De fint lockade frisyrerna hängde platta och stripiga, sminket rann. Bläcket i studentmössorna suddades ut. Det spelade alls ingen roll. För vi hade tagit studenten. FY FAN VAD VI VAR BRA.
Det är en helt annan verklighet som väntar årets kull av sistaårselever på gymnasiet. Efter en tid av studier hemifrån kan de gå ut till … en fest som kommit av sig. Studentfiranden har ställts in på flera håll i landet, rapporterar Svt Nyheter. Sammankomster med över 50 personer är förbjudna. Studentbalerna uteblir, på andra håll avvaktar man. Ett traditionellt firande, med glädjerusig trängsel på baler och stora folksamlingar utanför skolorna, blir helt enkelt svårt att genomföra.
På måndagens pressträff med Folkhälsomyndigheten lyftes frågan om ett eventuellt förbud mot studentavslutningar i landets kommuner.
– Där har vi ett allmänt råd, en vädjan till alla att inte gå på större tillställningar just nu, svarade Anders Wallensten, biträdande statsepidemiolog.
Och det är klart att man skulle kunna rycka på axlarna åt att studentfesterna inte blir av. Det är allvar nu, människor dör i en global pandemi och ekonomin knakar i fogarna på många håll i världen. Varslen ökar och många känner stor oro.
I larmet och skriken finns glädjen. I myllret av elever på väg till bal märks stoltheten.
Men studentfirandet är samtidigt en viktig, symbolisk målgång. Vissa liknar det till och med vid att kliva in i vuxenlivet.
Hur många som än suckat över högljudda studentfiranden, så kommer nog tystnaden att upplevas som märklig. För i larmet och skriken finns glädjen. I myllret av elever på väg till bal märks stoltheten.
Och framför allt: Sveriges studenter förtjänar att firas. De har jobbat hårt, de har nått en viktig anhalt. Just nu växer facebookgrupperna där föräldrar försöker hitta lösningar på problemet. Hur ska eleverna ändå kunna firas?
En väg är att studentbalerna och de stora avslutningarna förläggs till i höst. Det är sådant som avgörs i kommunerna, men det går också att sätta en nationell norm som efterföljs av många. Om alla får en liknande lösning, så känns det förmodligen mer rättvist.
Vilka planer man än landar i, så måste gymnasieeleverna till slut få samlas och jubla inför släkt och vänner.
De är ju Sveriges framtid.
Fy fan vad de är bra.