Från bron glittrar Öresunds vatten

Från toppen av bron ­glittrar Öresunds vatten. Den plötsliga försommar­hettan har visserligen lagt ett dis över både Malmö och Köpenhamn, ändå är det omöjligt att inte slås av hur ­nära det faktiskt är.

Från Lernacken på den ­svenska sidan ser man rakt över till Kastrup på den danska.

Nyligen hade jag ärende till Danmark, och jag tog vägen över Öresund.

För generationer av svenskar har det här varit det välkomnande, öppna stråket mot äventyr, frihet och gemyt. Via färjorna fr­ån Helsingborg, flygbåtarna från Malmö och, ­sedan 16 år, bron har Öresund varit steget ut till något större.

Betraktat från andra sidan i alla avseenden ser det förstås helt annorlunda ut. Särskilt nu.

På själva Europa­dagen försökte fyra asylsökande i Danmark ta sig över sundet med båt. Den ­kapsejsade utanför den danska ön Saltholm. Två av passagerarna kunde själva ta sig i land. De ­andra lyckades räddningstjänsten få upp ur ­vattnet efter en stor insats.

Under några timmar dominerade båtolyckan nyhetsrapporteringen.

Det var uppgifterna om hundratals drunknade som tvingade fram änd­lösa ­europeiska topp­möten om flyktingsitua­tionen. Och det var ­bilderna av människor som räddades från överfulla båtar som skapade en stark men kortvarig våg av ­solidaritet med flyktingarna.

Människor som flyr över havet bär helt enkelt på en mycket stark symbolik. Direkt efter ­beslutet om ­id-kontroller på trafiken mellan Köpenhamn och Malmö vet jag att jag funderade på risken för flyktingbåtar på Öresund. Då kändes det fortfarande som en dystopi, kanske till och med som en dramatisk överdrift i kampen mot för­söken att ­bokstavligt stänga bron.

Nu är den alltså verklighet, och Skånepolisen berättar att allt talar för att det kommer att komma fler båtar. Smugglare – vad det nu betyder i det här sammanhanget – är klara att ­sätta i gång så snart vattnet är varmare och småbåtstrafiken tar fart.

Människor försöker gå ­genom motorvägstunneln som ledar upp på Öresundsbron, och flyktingar klänger sig fast under lastbilar i hopp om att ta sig ombord på färjorna i Helsingør.

Att hänga ­under en långtradare är minst ­lika farligt som att försöka korsa Öresund i en båt. Men flykting­båtar bär som sagt på en särskild symbolik.

Sjöolyckan på Öresund sätter id-kontrollerna vid gränsen i ett nytt ljus. Men kanske inte bara det.

Om skillnaden mellan ­Danmark och Sverige – den där korta biten över ­Öresund – får människor att våga livet, hur ska då planerna på ett ordnat mottagande i hela EU kunna förverkligas?

Även om politiker som Orban och Kaczynski på något sätt skulle ­betvingas återstår ju problemet att ­människor varken vill till Ungern ­eller Polen.

De vill till ­Tyskland och ­Sverige, och de vill det desperat.