Kan Miljöpartiet bli ett borgerligt parti?
Bristen på klassanalys är problemet
Isabella Lövin (MP) vill avgå. Tillfället, mitt i mandatperioden, ser märkligt ut. De egentliga orsakerna vet hon bara själv.
Men valet av nytt kvinnligt språkrör kan bli viktigare är något annat partiledarval sedan Stefan Löfven efterträdde Håkan Juholt som S-ledare.
I ETC drömmer de grönas officiella bråkstake Birger Schlaug om en återgång till en mer alternativ profil.
– MP:s grundläggande ideologi är ju en käftsmäll mot det system vi lever i, men det tror jag inte många väljare har klart för sig idag, säger han.
Ingen käftsmäll
Om det blir någon ”käftsmäll” är väl tveksamt, dagens Miljöparti är ett parti som andra. De har både god förhandlingsvana och regeringserfarenhet. Från att ha varit ett parti som hellre protesterar utanför maktens korridorer har bland andra Isabella Lövin istället åstadkommit verklig förändring.
Partiets val av efterträdare kommer däremot att ha stor påverkan på regeringsfrågan. Socialdemokrater tror ofta att MP med någon slags naturlag ska ligga till vänster i politiken. Argumentet brukar vara att partiets väljare är vänster. Men i Stockholm är MP ett lojalt stödparti till Moderaterna.
Argumentet är att man på detta sätt kan hålla SD utanför makten och MP:s väljare verkar acceptera det.
Bristande analys
Med en annan grön partiledning kan naturligtvis samma sak hända även på riksnivå.
Det stora problemet med Miljöpartiet från vänsterperspektiv har alltid varit bristen på klassanalys. Partiets solidaritet gäller allt från framtida generationer till en generös flyktingpolitik. Men den gör halt vid en mer genomtänkt fördelningspolitik.
Inom Socialdemokratin har det på senare tid vuxit fram en allt starkare kritik av MP. Kraven ökar på Stefan Löfven att köra över de gröna i frågor som migration, infrastruktur eller Preems utbyggnad.
Det vore sannolikt mycket obetänkt just nu.