Moderaterna sätter alltid partiet främst

Ingvar Persson

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

helskärm

För tolv år sedan befann sig Alliansen på toppen. Anders Borg kunde starta sitt stora samhällsomvandlingsprojekt där sjuka och arbetslösa fick betala för historiska skattesänkningar. De mindre Allianspartierna hade inlogerats på sina egna departement i regeringskvarteren. Och framför allt, en socialdemokrati med företrädare som Göran Persson hade vräkts från taburetterna.

Det verkade faktiskt som devisen ”alla ska bidra – alla ska tjäna” fungerade.
Ändå fick den som pratade med ledande moderata partistrateger redan våren 2005 klart för sig att Moderaterna inte skulle ha något emot att svälja Kristdemokraterna. Kanske inte Folkpartiet – de hette så på den tiden – heller. Allianssamarbete i all ära, men när det kom till kritan gick partiintresset först.
På måndag tänker talmannen Andreas Norlén ge Ulf Kristersson mandat att inför riksdagen föreslå sig själv till statsminister. Det vet vi, eftersom Norlén redan i måndags annonserade sina planer. Vi vet också tämligen väl hur det kommer att gå. Kristersson kommer av allt att döma inte att bli vald.

Det vi dessutom vet är hur kommentarerna från borgerliga röster på högerkanten kommer att låta. Göteborgs-Posten och Dagens Industri kommer att tala om svek för förräderi.

”Jag moraliserar inte”, sa Kristersson gång på gång när han i måndags skulle kommentera Lööfs och Björklunds motstånd mot att bygga en regering på Sverigedemokraternas eventuella stöd. I själva verket är det förstås precis det han försöker göra.

Moderatledaren antyder att liberaler och centerpartister har något slags moralisk förpliktelse att se till att just han – Ulf Hjalmar Kristersson – får flytta in i Sagerska palatset.

Det är självmärkvärdigt och lite obehagligt. Kristersson har hört Lööf och Björklund säga samma sak genom hela valrörelsen. Att bli beroende av Sverigedemokraterna är inte ett alternativ.

Ändå har tydligen Moderatledaren kallt räknat med att kunna tvinga sina Allianskamrater att svika sin övertygelse, och sina väljare. Det är arrogant och faktiskt rätt omoraliskt.

Redan under sina glansdagar för tolv år sedan var Alliansen nog främst ett verktyg för Moderaterna. Kristersson har ingen anledning att spela kränkt när hans vägval nu ser ut att bryta sönder samarbetet.

• Vill du ha våra texter direkt i ditt flöde? Klicka här och gilla Aftonbladet Ledare på Facebook!