Dadgostars dubbelspel kommer inte hålla länge
Dags att välja – radikal eller regeringsduglig?
Det kan inte vara enkelt att vara så missförstådd som Nooshi Dadgostar. Vänsterledaren ägnar nästan hela Ekots partiledarutfrågning åt att reda ut vad hon egentligen menat med sina förslag, vad partiet vill och velat. Det är en riktig röra.
Många oklarheter
Vänsterpartiet har aldrig varit för reduktionsplikten, som reportrarna påstår. Åtminstone inte särskilt starkt för. De har absolut inte ändrat sig. De tycker bara bättre om att använda el än biodrivmedel.
Fastighetsskatten vill de inte alls ha för hus värda 5 miljoner som media fått för sig, det är 10 miljoner som gäller. Bra att ni frågade så att vi kunde reda ut den saken.
Och visst står det i partiprogrammet att bankväsendet ska förstatligas. Men det går att tolka på massor av olika sätt, tycker Dadgostar. Dessutom är programmet så gammalt att det knappt kan tas på allvar.
Slits mellan två roller
Ska man verkligen vifta med PKK-flaggor, som V-medlemmar gjort emellanåt? EU-domstolen tycker inte att PKK är en terroristorganisation, säger Nooshi Dadgostar. Okej, men vad tycker partiledaren? Hon ”är väl kanske inte själv flaggviftande på det sättet”.
Nooshi Dadgostar slits mellan två roller. Hon ska vara radikal – för klimatomställning, fastighetsskatt, förstatliganden och PKK-flaggor. Samtidigt vill hon vara regeringsduglig och vinna över den mindre radikala majoritet av befolkningen som inte är särskilt förtjusta i varken dyra drivmedel, höjda skatter eller flaggor från terroristgrupper.
Kräver ministerposter
Ännu mer blandade budskap blir det när den obligatoriska regeringsfrågan ska avhandlas.
Nooshi Dadgostar säger att Vänsterpartiet kräver att få sitta i regeringen om de ska stödja Magdalena Andersson som statsminister. Får de inte det kan Andersson med fördel söka stöd hos andra partier, meddelar Dadgostar.
Alternativet att V skulle kunna stödja regeringen med vissa motkrav vägrar Dadgostar ens kännas vid, oavsett hur reportrarna försöker. Då slingrar hon sig. V kräver maximalt inflytande, men är samtidigt helt döva för det mest realistiska sättet att få det på.
Det är dessutom obegripligt varför Nooshi Dadgostar ens är intresserad av att sitta i regeringen. Som Ekot-reportrarna påpekar skulle V då till exempel behöva arbeta för att ro det svenska Natomedlemskapet i hamn.
Nooshi Dadgostar klarar inte av att stå för sitt eget partis politik. Föreställ er då hur ett ministerjobb och regeringssamarbete skulle sluta.