Idioti att flytta äldre till coronaboenden
Behoven som finns måste lösas smittsäkert
Att få plats på äldreboende i Sverige kan numera ta mycket lång tid. Antalet boendeplatser har de senaste decennierna minskat med mer än 10 000.
För att få en plats idag krävs att du är så pass sjuk att besöken från hemtjänsten inte längre räcker. Du måste, i princip, behöva tillsyn dygnet runt för att kvalificera dig för en boendeplats.
Så pressad är verkligheten.
Det betyder också att de som bor på landets äldreboenden är de allra sköraste av våra äldre. Trots det rapporterar Sveriges radio om att flyttkarusellen på äldreboenden fortsätter mitt i pandemin.
När någon dör på ett boende sägs bostaden upp. Eftersom platsbrist finns på många håll finns ofta underförstått önskemål om att tömning av bostaden och städning ska ske så snabbt som möjligt för att möjliggöra nästa inflyttning. Det är i sig inte orimligt när det råder platsbrist.
På vissa boenden accepterar man i detta nu därför till och med inte bara att anhöriga städar och tömmer bostaden trots besöksförbud. Det går även bra att anlita företag för att göra detta arbete. Med allt vad det innebär i fråga om risk för äldre och personal.
I Katrineholm har man fattat galoppen. Där har inflyttningsstopp införts på boendena som ett led i att stoppa smittspridningen och göra äldreboenden till säkrare miljöer.
Riktigt så kloka är inte alla kommuner, tyvärr. Trots att situationen rimligen borde gå att lösa genom att bemanna upp hemtjänsten för de som väntar på boendeplats och så långt det är mänskligt möjligt erbjuda omsorg på andra sätt än på boenden tills coronaspridningen i Sverige avtagit.
Men icke.
Som vanligt utmärker sig Stockholm. Något inflyttningsstopp har inte införts. Och få är förmodligen förvånade. Stockholm har så här långt gjort väldigt lite rätt för att förhindra smittspridningen på boenden. Det är där flest äldre har dött. Det är där besöksförbud infördes obegripligt sent.
Ingemar Skoog är professor professor i psykiatrisk epidemiologi och föreståndare för Centrum för åldrande och hälsa vid Göteborgs universitet, i en intervju i Ekot säger han följande:
”Alltså jag trodde inte man kunde bli förvånad mer över olika saker man hör om äldrevården under den här pandemin. Och eftersom vi inte vet säkert varför smittan kommer in och varför så många dör på äldreboenden, så måste man på något sätt frysa det hela.”
Besök i den kommunala omsorgsverkligheten som anhörig innebär insikt om att det krävs en enormt välutvecklad fantasi för att kunna förutse alla felsteg som görs inom omsorgen. Felsteg som ofta handlar om hur arbetet organiseras och sällan om de som arbetar med de äldre. Som detta med att tillräcklig skyddsutrustning inte funnits inom omsorgen. Eller att utflytt och inflytt rullar på precis som vanligt på svenska äldreboenden just nu.
Kommuner kan lösa behoven på andra sätt. Det måste man kunna.
En enda fråga är viktig idag; hur skapar vi en säker miljö för både boende och anställda?
Flyttkarusell är inte rätt svar på den frågan.