Kinaturisten Leijonborg hade fel om precis allt

Huawei påminner om att Kina inte blev en demokrati

Lars Leijonborg visar resebilder på Folkpartiets landsmöte i augusti 2005.

I veckan meddelade den statliga myndigheten Post- och telestyrelsen att det blir auktion på frekvenser för nya 5G mobilnät. Budgivarna måste lova att utrustning från de kinesiska tillverkarna Huawei och ZTE inte ska användas.

Man kan fråga sig vad Lars Leijonborg, en gång valvinnare för Folkpartiet, tänker om beskedet.

Den kinesiska regeringen är förstås upprörd, men egentligen är beslutet självklart. Telekommunikation är redan ett av det moderna samhällets fundament. Med 5G kommer näten att bli ännu viktigare. Allt från transporter till kirurgi och finansaffärer kommer att förutsätta säkra uppkopplingar.

Eftersom Huawei och ZTE är kinesiska företag lyder de under kinesisk lag. Det betyder att de har skyldighet att dela med sig av information till säkerhetstjänsten i den kommunistiska enpartistaten.

Säkerhetspolisen säger nej

Att bygga livsnödvändig infrastruktur på den grunden skulle inte bara vara naivt, det vore dumt. Alltså har både Säkerhetspolisen och den militära underrättelsetjänsten begärt att de kinesiska bolagen stängs ute från våra nya 5G-nät.

Inget konstigt i det tycker de flesta i dag.

Annat var det för femton år sedan. Då stod Kina högt i kurs, särskilt hos landet liberaler. Folkpartiledaren - det hette fortfarande så - Lars Leijonborg gjorde en resa till landet.

Resultatet blev en trave turistklipp att visa upp för deltagarna på Folkpartiets landsmöte. Året efter publicerade partiledaren dessutom en liten bok baserad på sina reseminnen, "Global utmaning: Så blir också Sverige vinnare".

Titta och lär

Budskapet i bildspelet och boken var detsamma. Titta på kineserna och lär. Här härskade fliten och viljan att tjäna pengar. Inga knasiga trygghetssystem, elevstödjare i skolan eller trassliga fackföreningar. Och resultaten imponerade. Folkpartiledaren såg skyskrapor, jättesnabba tåg och tillväxt vart han än tittade.

Det varken Lars Leijonborg eller alla andra villkorslösa tillskyndare av globaliseringen såg år 2005 var det politiska förtrycket. Kommunism tycktes bara vara ett ord, i alla fall i Asien. Alla konkurrerade ju hej i vilt om att bli rika.

Leijonborg såg inte heller fattigdomen, klyftorna eller de omänskliga arbetsvillkoren. Allt det där skulle ju botas med tillväxt. Och med handel förstås. Handel, teknik och kontakter skulle bli språngbrädan för den västerländska samhällsordningen.

Stolta över analysen

Snart skulle liberala ledarskribenter också härska över den kinesiska samhällsdebatten. Ungefär så tycks tankarna ha gått.

Som om kommunistisk diktatur blir mer sympatisk därför att den kombineras med rövarkapitalism.

Den tidens folkpartister var riktigt stolta över sin samhällsanalys.
Nu oroar vi oss för att den liberala världsordningen håller på att rullas upp av alla möjliga auktoritära krafter.

Om det fortfarande finns några liberaler som kommer i håg den där känslan lär de göra vad de kan för att glömma den i dag. Post- och telestyrelsens beslut är ändå en påminnelse om hur fel man hade.

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.