Nya Fröken Snusk är tecken på kvinnohat
Gozzi kan väl rida dalahästen själv istället
Fröken Snusk har bytts ut. Epa-dunksångerskan i den rosa rånarluvan, med vulgära hits som Rid mig som en dalahäst, är inte längre densamma. Från ingenstans meddelade Frökens producent och “medryttare”, Rasmus Gozzi, att han och den tidigare sångerskan gått skilda vägar. Men Fröken Snusk som koncept kvarstår i hans katalog och den förbokade turnén fortsätter.
Ursäkta?
Som att man bara kan byta ut en sångerska mot en annan och tro att 1) publiken inte ska märka något 2) bara acceptera det?
Även om Benjamin Ingrosso skulle sätta på sig en hatt, sjömanskostym och lära sig Känn ingen sorg för mig Göteborg utantill, så betyder ju inte det att han förvandlas till Håkan Hellström?
Så varför tror Gozzi att publiken och arrangörer ska vara okej med bytet? Är det för att Fröken Snusk är en kvinna? Eller är hon inte ens det, är hon blott en produkt? Ett objekt?
Det är inte första gången sångerskor byts ut såhär. Även Melodifestivalaktuella bandet Dolly Styles medlemmar, Holly, Molly och Polly, har bytt ut tjejerna under perukerna. Flera gånger om. 2019 släppte SVT en dokumentär om bandet där tidigare medlemmar vittnar om att de var tvungna att följa en utseendemall gällande vikt, utseende och personlighet. Något grundarna Emma Nors och Palle Hammarlund själva dementerade.
I fallet med Fröken Snusk är det främst Rasmus Gozzis version som hörts. Den ursprungliga sångerskans version är inte lika utförlig än. Det enda som dykt upp är ett instagramkonto, där den tidigare Fröken skriver att hon nu är “fri som en fågel”.
Sen nyheten om bytet kom ut har flera arrangörer avbokat Fröken Snusk. De vill ha originalet! Trots det har den nya tjejen redan hunnit äntra några av landets scener.
Hennes show anspelar lika mycket på sex som tidigare – om inte mer. På Instagram ser man hur hon i sin tajta outfit går ner på alla fyra, medan parhästen Rasmus Gozzi dansar runt henne. Iförd hoodie och en slags ”robotmask”.
Det får mig att tänka på Dolly Style. Igen.
I årets upplaga av Melodifestivalen sjöng den numera kvartetten “I'm a cowgirl in a rodeo, Yee-haw, back on the horse, wanna see you line up on the floor” iklädda liknande outfits som Fröken själv.
Som en barnvänlig version av hiten Rid mig som en dalahäst.
Att kvinnor objektifieras i offentligheten är inget nytt. Inte heller att de möter andra utseendekrav än män. Men att brudarna anses vara så lätta att byta ut säger inte bara något om hur artister, utan även hur vi som människor, förvandlas till produkter i hyperkapitalismens klor. Antingen är det AI som tar våra jobb, eller så är det en nyare (mindre kritisk?) brud som tar över platsen i ”buren”.
En av festivalerna som nu avbokat Fröken Snusk är Grebbestad Live. Ersättaren blir buskis-sångaren Björn Rosenström.
Feminismen har absolut inte gått för långt.