Cirkus Assange har inga vinnare
Det som händer på Ecuadors ambassad i London är inte den sista akten i spektaklet om Julian Assange. Men förhören kan ändå bli ett viktigt steg för att föra den här dystra historien till en lösning.
Det var under ett Sverigebesök hösten 2010 som Julian Assange anklagades för flera fall av sexuella övergrepp. Med juridiska termer handlar det om två fall av sexuellt ofredande, ett fall av olaga tvång och en våldtäkt.
Assange förhördes, släpptes och gav sig så småningom i väg från Stockholm till London. Det som hänt sedan dess har knappast stärkt förtroendet för någon av de inblandade.
Tre brott har preskriberats
År efter år har de svenska åklagarna väntat på att Assange skulle dyka upp för att förhöras, självmant eller med hjälp av brittiska myndigheter. Det borde han ha gjort, men det har alltså inte hänt. Och under tiden har inte bara minnen från de där höstdagarna i Stockholm bleknat. Tre av de fyra misstänkta brotten har dessutom preskriberats.
Handläggningen kan inte med bästa vilja i världen beskrivas som skyndsam, vilket också Högsta domstolen har påpekat.
Hela historien är pinsam för det svenska rättsväsendet, men det är den också för Julian Assange och hans organisation Wikileaks.
Många förlorare
2010 förknippades Wikileaks och Assange med avslöjanden av krigsbrott och övergrepp. Efter fyra år på Ecuadors ambassad i London väcker Assanges namn snarare tankar på konspirationsteorier, rättshaverier och ryktesspridning till stöd för Donald Trump.
Det svenska rättssystemet har förlorat, Wikileaks har förlorat, men mest av allt har naturligtvis de två utsatta kvinnorna förlorat på att utredningen av vad som hände i augusti 2010 gått i stå.
Trots alla brister är det därför ett steg framåt att Assange nu svarar på åklagarnas frågor.