Konflikten går vidare

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

helskärm

Före helgen svarade det finländska pappersarbetarförbundet ännu en gång nej till ett medlingsbud. Konflikten, som redan nu innebär att tillväxtsiffrorna för den finländska ekonomin skrivits ner, fortsätter alltså. Därmed fortsätter också det svenska fackets sympatiåtgärder.

En av konfliktens kärnfrågor, möjligheterna att köra bruken också under långhelger, tycks parterna med medlarens hjälp ha lyckats lösa. Den handlade, som oftast i förhandlingar, om priset. Mot rimlig ersättning skulle de finländska pappersbruken kunna drivas också under jul och midsommar.

En ödesfråga för facket

Frågan om rätten att fritt anlita entreprenader splittrar däremot fortfarande. För facket har frågan redan från början stått i centrum, medan arbetsgivarna försökt skjuta fram frågan om helgarbetet.

För facket är det en ödesfråga att kunna kontrollera vilka entreprenörer företaget anlitar, och för vilka uppgifter. Det handlar om solidaritet med personal som städar eller arbetar i andra servicefunktioner. Deras villkor skulle drastiskt försämras utanför Pappers. Men det handlar också om avtalens relevans.

Inte minst exempel från Tyskland visar hur systemet med inhyrd arbetskraft på dagens internationella arbetsmarknad snabbt kan urholka det fackliga inflytandet. I ett drag kastas styrkeförhållandena på arbetsmarknaden omkull.

Arbetslösa tyska livsmedelsarbetare som sett sina arbeten tas över av inhyrd arbetskraft skulle antagligen uppfatta de finländska pappersarbetarnas krav som mycket rimliga.

Konflikten urholkar förtroendet

Att facket ännu en gång tvingades tacka nej till ett medlarbud är ändå olyckligt. Konflikten skadar finländsk ekonomi och skapar spänningar inom det finländska samhället. Härom dagen tvingades facket stänga en hemsida sedan flera inlägg talat om våld, bland annat mot journalister.

Dessutom skulle konflikten kunna urholka förtroendet för den framgångsrika nordiska modellen med starka parter på arbetsmarknaden.

Det är dock knappast de finländska pappersarbetarna som bär det tyngsta ansvaret. Konflikten är inte en strejk. Det är arbetsgivarna som valt lockouten, och som nu förlänger den ytterligare.

Det är dessutom arbetsgivarna som ställt krav på grundläggande förändringar och som ännu så länge vägrat att backa från dessa krav i förhandlingarna.

Konflikten är resultatet av de finländska arbetsgivarnas hårdföra agerande, och den kommer knappast att kunna lösas med mindre än att de tar flera steg bakåt.

Tills dess tvingas också de svenska pappersarbetarna fortsätta med sina sympatiaktioner.

IP