Europas framtid finns i potten

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Domen i Vaxholmsmålet är ett slag mot idén om ett socialt Europa

1 MARS 2008. I förra veckan diskuterade EU-parlamentets arbetsmarknadsutskott domen i det så kallade Lavalmålet, Vaxholmskonflikten. Beslutet, som innebar att fackförbundet Byggnads gick för långt för att få ett kollektivavtal, har skapat oro i hela unionen.

Hårdast uttryckte sig Europafackets generalsekreterare John ­Monks. ”Oacceptabelt”, sa han till utskottet. Enligt Europafacket innebär domen inte bara ett hot mot den skandinaviska arbetsmarknadsmodellen, där parterna själva lägger fast mycket av villkoren, utan öppnar också för social dumpning inom hela unionen. Vi riskerar att få en lönespiral neråt.

Möjligt hot

Monks menar att domen kan göra det svårare för det nya fördraget att bli godkänt. Det kan lätt uppfattas som ett försiktigt hot.

Kopplingen mellan ett fungerande system som garanterar löntagarnas trygghet och det nya fördraget är inte orimlig. Ett av de starkaste argumenten för en ny författning har hela tiden varit att möjliggöra en fortsatt utvidgning.

Den kommer att möta ett enormt motstånd om inte löntagarnas villor skyddas mot social dumpning.

Garantera rättigheter

Till skillnad från till exempel det svenska vänsterpartiet vill Europafacket se en lösning som garanterar löntagarnas rättigheter i hela Europa, inte bara i Sverige.

I nästa vecka träffas styrelsen i Europafacket. Lavaldomen står högt på dagordningen. Slutsatserna annonserade Monks inför EU-parlamentet.

För det första vill Europafacket inför den nya konstitutionen ha en ”social klausul” som garanterar grundläggande rättigheter och möjligheten till fackliga stridsåtgärder.

För det andra måste utstationeringsdirektivet förstärkas så att det blir ett golv, något de flesta trodde redan gällde. För det tredje kommer Europafacket att ställa krav på att direktivet om inhyrd arbetskraft, som stoppats av ministerrådet, genomförs.

Domen i Vaxholmsmålet är, som John Monks uttrycker det, ett slag mot idén om ett socialt Europa. Den ger dem vatten på sin kvarn som hävdat att unionsbygget utgör ett hot mot löntagarnas rättigheter och den europeiska välfärdsmodellen.

Europafackets krav stryker under att unionen kan vara något mer än frihet för kapital och företag. Frågan är om Europas politiker väljer att lyssna.

I potten ligger inte bara det nya fördraget och i förlängningen också den fortsatta utvidgningen. Där finns också stödet för unionstanken hos miljoner europeiska löntagare, och trovärdigheten hos unionens kanske varmaste tillskyndare. Ledningen för den europeiska fackföreningsrörelsen.

IP