Högerns naivitet efter Kapitolium äcklar mig

Ulf Kristersson är ingen Trump, kanske mer en Mike Pence

Skulle Ivar Arpi ens uppfatta ett allvarligt hot mot demokratin eller försök till statskupp förrän den amerikanska kongressen faktiskt brinner?

Den svenska högern hade länge problem med folket. De var så många. Därför motsatte sig dåtidens Moderater och Sverigedemokrater – som ännu rymdes i samma parti – allmän och lika rösträtt.

Det var trycket från revolutioner i våra grannländer och hungerkravaller på hemmaplan efter första världskriget som fick högern att till slut acceptera demokratin.

På 1930-talet var nationalismen utmaningen. Hur skulle Högerledaren Arvid Lindman handskas med sitt delvis fascistiska ungdomsförbund? Slutsatsen blev att inte kompromissa med demokratin.

Lindmans parantes

1934 kastades högerns ungdomsförbund ut. Först efter Tysklands nederlag kom många av dem tillbaka.

Sedan 2014 har ”Lindmans parentes” från 1934 varit under beskjutning. Drömmen om den permanenta högermajoritet som kan uppstå när Moderaterna kan använda SD för att bilda regering lockar.

Tänk att få rulla tillbaka allt som socialdemokratin ställt till med under demokratins århundrade!

Problemet med denna lockelse är att högern måste liera sig med en rörelse som i värsta fall leder till fascism. Denna drift är högerns arvsynd.

Flertalet av högerns opinionsbildare verkar just nu lika berusade av kraften från den brusande svansen som Trump. Där finns så mycket rå kärlek.

Det är det som får Hanif Bali att twittra så cyniskt. Det är det som fick Ivar Arpi att spela ner stormningen av den amerikanska kongressen, innan Bulletins annonsörer började dra sig tillbaka och tweeten raderades.

Högerns tro att de kan kontrollera vreden den släpper lös är patetisk.

Likt skolans mobboffer som för en stund upplever popularitet när hen ordnar föräldrafri fest och låser upp barskåpet kommer kallduschen när pöbeln inte låter sig nöjas.

En lek med elden

Naiviteten inför de krafter svensk höger just nu spelar med, äcklar mig.

Skulle Ivar Arpi ens uppfatta ett allvarligt hot mot demokratin eller försök till statskupp förrän den amerikanska kongressen faktiskt brinner?

Ulf Kristersson är ingen Trump, kanske mer en Mike Pence. Vicepresidenten som trodde sig kunna rida på Trump för att få makten av honom. Kristerssons strategi för att vinna valet 2022 är att rida på en nationalistisk våg som piskas upp av Jimmie Åkessons stormtrupper.

De flesta moderater vet att en allians med SD är en lek med elden. Det som ledde till förra onsdagens försök att genomföra en statskupp i USA och mörda demokratiskt valda politiker föddes och göddes på sociala medier av politiker som exploaterade hat och spelade upp lögner om valfusk.

Frågan är om det i svensk höger finns en tillräckligt stark demokratisk impuls att likt 30-talets moderater säga nej? Låter man Ulf Kristerssons valstrategi med SD hållas är man medskyldig, likt de Republikanska politikerna i USA.

Efter stormningen av Kapitolium kan ingen säga att man inte vet vart åt det barkar.