För oss är trygghet att kunna ringa SOS

Landsbygdspolitik handlar om rätten till ett drägligt liv

Kan du ringa SOS när du behöver?

Det här var valet då Sverigedemokraterna sprängde vallen och kom ut på andra sidan som borgerlighetens största parti. Det råder inga tvivel om vilken slags politik de har för avsikt att föra. Där råder fullständig transparens.

Men för att förstå varför SD har vuxit lavinartat måste vi titta bortom frågor om invandring, migration och skjutningar i storstädernas ytterområden.

Vi måste titta på de områden där ljudet av ett skott som avfyras är mer synonymt med älgjakten än att ungdomar skjuter ihjäl varandra i meningslösa gänguppgörelser.

Det finns flera byar i Jämtland där du behöver ta bilen några kilometer och gå upp för ett berg för att kunna ringa SOS. Prova det med ett brutet ben.

Vi måste titta på de områden där otrygghet handlar om att Trafikverket plockar ned lyktstolpe efter lyktstolpe för att man anser att det är för dyrt att lysa upp vischan.

Vi som bor i de områdena vet att det är galenskap att gå ut med hunden under vinterhalvåret i något annat än reflexväst i storlek XXL och en pannlampa. Man ser ut som ett förvuxet dagisbarn, men det är det värt för att ha livet i behåll efter mörkrets inbrott. Särskilt då höga snövallar bokstavligen tvingar ut en mitt i vägen.

Vi upplever otrygghet när Telia klipper kopparnätet i by efter by så det inte längre går att ringa eller koppla upp sig på nätet med ADSL. Kopparnätet som en gång gjorde att man kunde ringa kors och tvärs över landet. När staten hade en vision om att samhällets grundläggande infrastruktur som el, vatten, avlopp, telefon och tåg skulle nå alla.

Problemen varierar, men lösningarna uteblir ofta av den enkla anledningen att de inte kommer upp på den politiska dagordningen.

Nu klipps telefonledningarna innan någon sett röken av ett bredband eller annan slags mobiltäckning. Det finns flera byar i Jämtland där du behöver ta bilen några kilometer och gå upp för ett berg för att kunna ringa SOS.

Prova det med ett brutet ben.

Det här är frågor som handlar om trygghet och drägliga levnadsvillkor för många människor på svensk landsbygd. Problemen varierar, men lösningarna uteblir ofta av den enkla anledningen att de inte kommer upp på den politiska dagordningen.

För många människor bortanför städerna handlar en röst på SD om detta. Varken Socialdemokraterna eller Centerpartiet - de två partier som traditionellt har haft många väljare ute i numera nedlagda bruksorter och jordbruksområden - har förmått ta problemen på allvar.

När jag på Aftonbladets ledarsida har försökt formulera detta i mina eftervalsanalyser de senaste dagarna har gensvaret i mejlkorgen varit enormt. En vanlig dag består min mejlkorg av 90 procent arga män som vill berätta för mig vilken idiot jag är. Nu rullar det istället in mejl efter mejl med långa resonerande meddelanden från både män och kvinnor över hela landet. Alla är vittnesmål från en vardag som sällan skildras i det politiska samtalet.

Man förväntar sig inte ens längre att någon ska lyssna.

Det är så ett missnöjesparti kan växa ohämmat.