Kön av lyxbilar växte utanför mitt fönster

Revansch när A-traktor bromsade fjällturisterna

En annan a-traktor.

Den här veckan inleds sportlovet och Västsverige är först ut. Det är lite svårt att minnas, men det var precis så här det började. Pandemin alltså.

Tät trafik på väg till eller ifrån vintersportorterna i fjällen.

Vi hade läst hur kinesiska myndigheter stängde ner städer och om enstaka fall runt om i världen. Några oroade sig för sjukvården, i alla fall i länder som Italien. Men det där var knappast något att fundera över när det blev dags att planera sportlov.

Flyget till Bergamo var ju bokat, eller stugan i Lindvallen.

Jag vet, för karavanen mellan Sollentuna och Sälen passerade precis utanför mitt fönster i södra Dalarna. Rader av BMW och Audi. En och annan Volvo förstås. De flesta med takbox och alla lyckligt obekymrade om hastighetsbegränsningar och allt utom att komma fram så fort som möjligt.

När det är stugbytardag är det alltid kö. Norrut på förmiddagen, söderut på eftermiddagen.

De senaste två åren har varit lite lugnare. Visst har fjälltrafiken fortsatt men kanske inte med samma intensitet. Även om Sverige hållit öppet blir vintersemestern trots allt inte lika lockande utan after ski.

Inför årets sportlov är restriktionerna borta. Det är fritt fram att dricka öl och skråla ikapp med coverbanden. Det syns på trafiken, även om det fortfarande återstår ett par veckor innan skolorna i Stockholm stänger för februarilov.
Takboxbilarna är tillbaka, lika många som någonsin. Stressen och de uppenbart olagliga omkörningarna också.

Jag funderar på vad passagerarna ser av landskapet de passerar. Hur ser det producerande Sverige ut genom fönstret på en bil som susar fram några kilometer över hastighetsbegränsningen. En kuliss för den som passerar.

"Det är där man odlar rädslan att bli glömd" som Pernilla Andersson sjunger.

Det gäller nog å andra sidan nästan överallt.

Ibland blir den där verkligheten mer påtaglig än annars, som häromdagen. Mitt i det värsta stugbytarrallyt dök det plötsligt upp en A-traktor. En vanlig Volvo 740, elektroniskt strypt till en maxfart på 30 kilometer i timmen.

Baksätet ska vara borta och bilen, för det är ju en bil, måste utrustas med en varningstriangel.

Traktorer är alltid ett hinder i trafiken. En A-traktor mitt i sportlovstrafiken är en jättepropp. Kön av lyxbilar växte omedelbart utanför mitt fönster. Det gick nästan att ta på frustrationen som blandades av ljudet från skivbromsar i arbete.

På något sätt kändes det som en revansch för den svenska landsbygden.

En tur in till kompisarna i samhället är kanske inte lika häftigt som en vecka i fjällen. Men för en 16-åring i en liten by någonstans längst vägen mellan storstaden och vintersportorten kan det betyda precis lika mycket frihet, om det nu är friheten som kommer tillbaka.

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.